I huvudet på en riktig karl

Om flickor och kvinnor ska få det bättre så räcker det inte med bättre lagar och stöd till kvinnor. Den traditionella mansrollen måste också förändras. I Dominikanska republiken har Plan börjat engagera männen för att minska övergreppen mot unga flickor. Det handlar om att bryta tystnadens kultur.

Landskapet är grönt. På ena sidan ligger de höga bergen, på andra skymtar det turkosblå havet, innan vägen på nytt börjar klättra uppåt och inåt landet. Vi är i början av regnperioden och bara någon vecka tidigare gick orkanvarningen. Men denna gång klarade sig Dominikanska republiken och alla kunde dra en suck av lättnad. Inga hus förstördes, inga människor kom till skada. Kommunen Yaya (också namnet på ett träd) ligger ungefär två timmars resa från huvudstaden Santo Domingo, på väg till gränsen mot Haiti. Här arbetar de flesta männen på någon av plantagerna, en del kvinnor arbetar som hemhjälp i huvudstaden och kommer bara hem på helgerna. Hit till Yaya kommer aldrig eller sällan några turister, vi befinner oss långt från all-inclusive hotell och fina drinkar. Här på landsbygden är kultur och värderingar traditionella. Och det är männen som styr.

I Latinamerika talar man ofta om machismo och machokulturen. Den  präglar musiken, reklamen, dansen och vardagen. Det finns något av en mytbild kring den romantiske, charmige latino-mannen, men där bakom finns ofta något annat och betydligt mer obehagligt som det sällan talas öppet om. Kärnan i machismon är den manliga sexualiteten, aggressiviteten, homofobin och mannens ”rätt” att dominera över kvinnan.

Det är sista veckan på sommarlovet, men trots det är klassrummet fullt av barn. Tillsammans med skolledningen och med hjälp av lokala volontärer har Plan ordnat sommarläger på flera skolor. Lägren är framför allt till för de barn som är mest utsatta och som har det svårast i
skolan. Nu är det avslutningsdags. Temat är ”Ett hälsosamt sätt att leva”. Några barn spelar upp en pjäs om en flicka som får kolera för att hon
inte har tvättat händerna. En liten kille berättar om vilka rättigheter barn har. Men det kanske starkaste intrycket ger sången som barnen sjunger. Den handlar om de delar av kroppen som är privata och som inga vuxna har rätt att ta på.
– Vi vill få barnen att förstå att de har rätt att säga stopp, att de ska säga till sina föräldrar om de utsätts för något. Vi har lagar som skyddar barn och unga, men om ingen vågar anmäla övergreppen så kommer inget att
hända, konstaterar Juana Tejada de la Rosa som är rektor på en av skolorna.

Förutom barnen själva är många mammor på plats, stolta över vad deras söner och döttrar gjort under sommarlägret. Volontärerna som har lett lägret är nästan alla unga tjejer. Däremot syns få män till. Och så är det
inte bara här i Dominikanska republiken. Männen saknas alltför ofta när det handlar om barn, hälsa och utbildning.
– Det var när lärarna slog larm om att många unga flickor var gravida som vi kände att gränsen var nådd. Det hade skett flera övergrepp som jag inte ens vill tala om, och nu kände vi att det måste bli en förändring.

Christobal Mendez Medina är vad som brukar kallas en ”rejäl karl”, en sån som utstrålar trygghet och lugn. Det är svårt att tänka sig att någon skulle ifrågasätta hans manlighet, men det har faktiskt hänt. För det finns de som tycker att Christobal har gått över gränsen i sitt engagemang för
att minska övergreppen mot flickor. Fast själv bryr han sig
väldigt lite om just den saken:
– Om våra barn utsätts för saker måste vi män stå upp och skydda dem. Jag har utsatts för många hot på grund av det vi gör men jag bryr mig inte. Den dag jag ska dö så dör jag. Det är ingenting som stoppar mig, säger han lakoniskt.

Vad Christobal och andra män har gjort är att utmana en manlighet som säger att män har rätt att ha sex med unga flickor – många gånger minderåriga – utan att någon anmäler dem eftersom det är en del av den ”manliga naturen” att göra så. Många gånger är förövarna nära släktingar, i andra fall handlar det om personer med en stark ställning i samhället som politiker och lärare.

Enligt statistik från Unicef (2010) så utsätts 83 procent av alla barn i Dominikanska republiken för någon form av övergrepp i sina hem. Få av dessa fall rapporteras, men av dem som når myndigheterna utgör en tredjedel sexuella övergrepp. Det traditionella i en situation som denna hade varit att arbeta med flickorna och försöka skydda dem från övergreppen. Men nu gjorde folk i byarna tvärtom, det manliga beteende sattes i fokus – inte av några utomstående utan av männen själva.

"Vi män är inte vana vid att prata om svagheter"

Det särskilda mansprojekt som Plan under två års tid har arbetat
med utgör en del av ett större arbete kring våld mot kvinnor och
övergrepp mot barn. Vid ett antal tillfällen har män och unga killar
träffats för att diskutera mansroll och manlig identitet. När de nu träffas
på nytt är det för att diskutera erfarenheterna från arbetet och fundera
kring hur nästa fas ska genomföras. Bland dem som har deltagit finns
allt från unga killar i femtonårsåldern till äldre män.

Det konkreta och viktiga, som startade arbetet, var hur övergreppen mot flickor skulle kunna minskas. Från en trevande start kom diskussionen i mansgrupperna snart att handla om allt från manlig sexualitet till könsroller och arbetsfördelning i vardagen. En sak är de som har varit med i diskussionerna överens om: Mansrollen handlar väldigt mycket om förväntningar. Kvinnor behöver inte bevisa att de är kvinnor men män behöver hela tiden bevisa sin manlighet.
– Vi män är inte vana vid att prata om svagheter. Det är så mycket i
våra liv som handlar om våld. En riktig man ska inte backa ur, att gå
undan i stället för att anta en utmaning är djupt omanligt, konstaterar
Martires Gomez Gironimo som är i fyrtioårsåldern.

Just det där med vad det innebär att vara en riktig man är något
som de som har deltagit i diskussionerna har funderat mycket på.
– Jag är en man, en riktig man. Och riktiga män respekterar barn, de sköter sig och tar hand om sina familjer, de lägger sig inte till med
dåliga vanor, säger Christobal.

En bit bort ligger fälten. Det är männens värld. Arbetet med jordbruket ger dem en identitet. Könsrollerna etableras tidigt. Småpojkar vill inte hjälpa till med hemmasysslorna av rädsla för att
kallas ”mujercita” (”lillkvinna”). Många mammor vill inte heller att deras
söner ska ägna sig åt kvinnogöra, för då kanske de inte blir ”riktiga män”.
Vi pratar vidare om den manliga sexualiteten. Enligt flera av dem
som ingår i gruppen ser män sex som ett sätt att dominera kvinnorna
och därigenom ytterligare bekräfta sin manlighet. Den manliga
potensen är så viktig att många tar olika piller och naturmediciner för
att öka sin potens. En man ska aldrig säga nej – och ingen ska tvivla på
hans manlighet. Därför krävs det mycket för att någon ska uttala sig
som Julio Enrique Jimenez:
– En man behöver inte ha femtio kvinnor, det räcker gott och väl med en.
Men bara för att jag säger så innebär det inte att vi ska lära oss att bli ”gay”.

Homofobi är en annan beståndsdel i machismon. Att kalla en man för maricón – bög – är något av den värsta förolämpning man kan ge. Och den som får höra något sådant kan inte vara tyst. Traditionerna är alltså starka och för unga killar som försöker bryta mönstren kan det bli svårt. Något som 16-åriga Arsenis Yoel Rosso vet alltför väl:
– Visst, det var många som drev med mig när de fick höra att jag hjälpte till att städa och laga mat hemma. Det var jobbigt till en början men sen brydde jag mig inte, i alla fall inte så mycket.

Det handlar om kontroll

För många handlar machismon också om kontroll. Att männen ska styra och dominera ”sina” kvinnor är en ”självklarhet”. Kvinnorna ska finnas där, vara de som lagar mat, tar hand om barnen. En man kan komma
indrällande hur sent och hur full som helst men skulle en kvinna vara ute på kvällen utan tillstånd blir det ett helvete, ett helvete som ofta är våldsamt. Studier visar att Dominikanska republiken har det högsta antalet mord (22 per en miljon människor) på kvinnor inom ramen
för en parrelation i den karibiska regionen. Totalt mördades 911 kvinnor under åren 2000–2006.
– Vi män har rätt att vara ute som vi vill men om kvinnor är ute själva så uppfattas de omedelbart som prostituerade. Det finns ingen anledning till att det ska vara så. Alla har samma rättigheter, menar Francisco Rosso som också har varit med i diskussionerna.

Vad han och de andra engagerade försöker förmedla till andra män är att männen också vinner på ett annat klimat i familjen. Den som hotar med eller använder våld mår inte heller bra, mannens psykiska och fysiska hälsa påverkas också. För som Francisco säger:
– Respekt handlar inte om våld. Jag har fem barn och jag vet att de respekterar mig. Men jag har aldrig använt våld mot dem, aldrig att jag skulle använda våld i familjen.

Vad tycker då tjejerna om hur männen ska vara?

 Taina Ramirez Lima är 20 år och har precis fått sitt första barn. Hon bor i ett av husen vid den lilla bygatan.
– En riktig man för mig, det är en som arbetar för sina barn och sin familj. Att män har andra kvinnor är något som också kvinnorna accepterar. Det finns ansvarsfulla män men de är inte många, konstaterar Taina.
Hennes egen man heter Bienvenido och är ett år
äldre. Han dyker upp en stund senare från arbetet på fälten, lite blyg och tafatt när han ska hålla i dottern. Bienvenido har inte varit med i projektet men kanske är han en av dem som har påverkats – och som i sin tur har möjlighet att påverka samhället i positiv riktning.

Text och foto: David Isaksson

Läs mer om flickors situation.