Reseberättelse från Sri Lanka 2009

För ett flertal svenskar är Plan en välgörenhetsorganisation som årligen figurerar i en TV-sänd faddergala där kända artister och programledare medverkar för att rekrytera faddrar till utsatta barn i utvecklingsländer. Denna faddergala har många tittare som får veta att Plan har fadderverksamhet i Latinamerika, Afrika och Asien. Men Plan är så oerhört mycket mer!

I Sri Lanka som varit drabbat av olika väpnade konflikter de flesta åren sedan 1971 har Plan Sri Lanka verkat i nio av landets tjugofem distrikt, ofta under svåra och säkerhetsmässigt osäkra förhållanden. 2009 verkar lyckligtvis bli det första året på mycket länge som landet slipper krig. I Sverige finns 1 700 faddrar till utsatta barn i Sri Lanka.

Speciellt förhållande till Sri Lanka

Min fru och jag stöder Plan Sri Lanka sedan närmare fem år och initiativet till detta togs sedan vi undkommit 2004 års tsunami på plats i ett hårt drabbat område i södern. Ytterligare en orsak till att vi stöder just Plan Sri Lanka är att jag vistats i landet, ofta för forskning eller olika uppdrag, sedan mitt första besök 1968, i sammanlagt närmare sju år och därför har ett speciellt förhållande till människorna här.

Min fru har följt med på flera vistelser och jag skall berätta lite om Plans Sri Lankas verksamhet i Monaragala District i sydöstra delen av landet där vi fick ta del av en liten del av Plans många projekt här under ett par dagar i mars 2009.

Vårt fjärde Planbesök i Sri Lanka

Vi börjar med vårt fjärde besök sedan 2005 på Plans regionkontor i staden Badulla uppe i bergen. Vi får en innehållsrik presentation i ord och bild av Plans verksamheter i distriktet och ett programförslag för några av alla pågående projekt i denna region som vi skall besöka följande dag. Vi fick även ett omfattande skriftligt underlag.

Tidigt följande morgon hämtas vi av Plans luftkonditionerade jeep för att resa ner från högländerna till det heta klimatet i staden Wellawaya på slätten nedanför sydsluttningen av bergsregionen. Vi guidades hela dagen av Mr Gamini Ilangaratna, Community Development Faclitator, Ms Shamoora Bongso, Sponsorship Assistant samt chauffören, Mr Priyantha, som rattade jeepen med säker hand.

Plan utbildar förskolepedagoger

I en harmonisk omgivning i den lilla staden Wellawaya ligger en förkoleanläggning, uppförd av Plan, där 58 barn från området i åldrarna tre till fem år med olika problem eller från utsatta familjer fått plats för att utvecklas inom olika områden genom förskolepedagogernas försorg. Det officiella namnet på denna anläggning är ECCD – Early Childhood Care Development, Wellawaya. Barnen hälsade artigt på oss i en skolsal och sjöng därefter landets nationalsång så gott de kunde sin låga ålder till trots. Barnens föräldrar försåg barnen med skoluniformer, som byts varje år, och turades om att laga deras luncher.

Plan utbildade förskolepedagogerna i hela fyra år innan de fick plats på denna och liknande förskolor i distriktet. De 58 barnen tränades i lekens betydelse, finmotorik, viss skriv- och bildinlärning samt flera andra färdigheter inför den ordinarie skolgången efter fem års ålder, fri för alla barn i Sri Lanka även med gratis skolböcker. Lite senare trotsade barnen hettan och gav sig ut och lekte ivrigt men under viss handledning på gården utanför huvudbyggnaden. Bland många uteleksaker fanns flera gummidäck målade i primärfärgerna.

Blivande mödrar får stöd och vård

Nästa punkt på programmet är ett besök på en hälso- och barnavårdscentral, Medical Office of Health (MOH), för gravida och nyblivna förstagångsmödrar. Denna anläggning uppfördes 2004 av Plan Badulla som även bekostat all teknisk utrustning. Den fasta personalen bestod av två Medical Officers, en befattning som ungefär motsvarar en svensk AT-läkare, samt tjugo barnmorskor som avlönades gemensamt av Plan och lokala hälsovårdsmyndigheter.

MOH konsulterade även läkare för barn eller mödrar som behövde sjukvård eller mediciner. Verksamheten omfattade just nu 511 familjer med blivande eller nyblivna mödrar i hela regionen. I Sri Lanka, där majoriteten av befolkningen bor på landsbygden, vill kvinnorna helst föda sina barn i hemmet. Detta innebär för MOH Wellawaya att de tjugo barnmorskorna får bege sig ut på resor till de blivande mödrarna som ofta bor i svårtillgängliga områden. Innan de föder sina barn besöker de blivande förstagångsmödrarna denna hälso- och barnavårdscentral regelbundet för att utbildas i hur de skall sköta sin egen hälsa och sina nyfödda barn. All utrustning vid MOH är inte så avancerad. Det var rörande att se hur de blivande mödrarna instruerades med hjälp av enkla dockor som förvarades prydligt uppradade i vitrinskåp.

Dags för besök hos familjen

Det hade blivit dags för ett besök hos ”vår” fadderfamilj sedan ett antal år tillbaka. Vi åkte vidare med den luftkonditionerade jeepen på knappt farbara vägar genom stora sockerrörsplantager, djungelområden och risodlingar. När vi klev ur vårt fordon slog hettan emot oss nästan som om vi klev in i en bastu. Detta var vårt fjärde besök och vi blev varmt välkomnade av familjen med väldoftande blomstergirlanger som hängdes runt vår hals samt traditionella Betellöv som överlämnades.

Inne i det mycket enkla huset stod ett bord framdukat med mjölkris, chiliblandning med rödlök, bananer, rismjölskakor samt mycket annat som fadderpojkens mamma och mormor tillrett med egna medel. Fadderpojken hade nu hunnit bli sju år och gick andra årskursen i skolan. Under de år vi känt honom hade han utvecklats från en tystlåten och inåtvänd liten kille till en mer öppen och glad skolpojke. Vi fick nu uppfattningen att pojken är både väldigt trevlig och klipsk. Vi skulle så gärna vilja uppmuntra honom att utbilda sig, trots lång och besvärlig väg till skolan, men hur? Kanske skulle sista punkten på programmet denna dag ge svaret på denna fundering. Då jag har förmånen att kunna tala lokalspråket hyfsat bra blir kontakten med fadderfamiljen också mer direkt och otvungen. Vi har ju också lärt känna varandra bättre med tiden. När vi är i Sverige går kontakterna brevledes via Plan Sveriges projektkontor i Stockholm till Plan Sri Lankas regionkontor i Badulla för översättning till det lokala skriftspråket och sedan med postgången till fadderfamiljen.

Stödet går inte direkt till barnet

För oss i Sverige som är faddrar bör det understrykas att vårt stöd inte går direkt till en behövande fadderfamilj. Istället går det till olika projekt och verksamheter i området där familjen bor och på så sätt gynnas alla som bor där. Detta känner lokalbefolkningen i fadderfamiljens omgivning till och det innebär bland annat att just fadderfamiljen inte blir speciellt utpekad och gynnad då många andra får del av stödet.

Det är också väldigt viktigt att understryka att gåvor till fadderbarn och fadderfamilj bör läggas på ”rätt nivå” och inte vara för överdådiga samt användbara i fadderfamiljens miljö. Prylar som är helt beroende av batterier är inte heller bra då nya batterier är dyra och ofta svåra att få tag i om man bor otillgängligt. Att överlämna pengar är direkt olämpligt, vilket vi som är faddrar säkert förstår.

Då jag och min fru regelbundet åker till Sri Lanka har vi förmånen att lära känna fadderfamiljen bättre och bättre för varje besök och ta del av fadderbarnets utveckling, vilket känns väldigt givande men kanske också orättvist i förhållande till alla tusentals andra faddrar som inte har denna möjlighet. Regelbunden korrespondens med små gåvor emellanåt och fotografier är ändå ett bra sätt att stödja en fadderfamilj.

Nästa punkt på denna innehållsrika dag blev två korta besök hos två av de tjugonio familjer som fått sina hus återuppbyggda av Plan. Dessa hus förstördes helt eller delvis av en översvämningskatastrof i området två år tidigare. Vi möttes av två översvallande glada och gästfria familjer som bjöd in oss i sina återuppbyggda hus. Här mötte vi människor som nyligen fått sin tillvaro slagen i spillror, men nu fått ett nytt och mycket bättre liv.

Datorkurs för en bättre framtid

Sista punkten på vårt program denna dag blev ett besök på ett Computer Center, ett datorutbildningscentrum, i staden Wellawaya. Här får unga, utsatta eller medellösa skolelever i tonåren utan tillgång till dator hemma genomgå en sex månader lång utbildning i datorteknik efter ordinarie skoltid ett par-tre timmar dagligen sex dagar i veckan. Det fanns också möjlighet för dem att bo i anslutning till utbildningencentrumet och ha sin vanliga skolgång i närheten.

Efter genomgången, godkänd kurs fick eleverna ett fint diplom som skulle kunna hjälpa dem till en bättre tillvaro än de vuxit upp i. Det var helt rörande att se med vilken entusiasm som eleverna jobbade. Denna verksamhet hade nyligen upprättats av Plan i samarbete med distriktets myndigheter. Detta vore verkligen en möjlighet på sikt för ”vårt” fadderbarn!

Stor eloge till Plankontoret i Badulla

Avslutningsvis vill jag betona att min fru och jag under dessa innehållsrika och minnesvärda dagar i Plan Badullas regi fick en helt ny bild av hur Plan Sri Lanka arbetar ute på fältet. Vi upplevde inte heller att vi slussades till enbart lyckade projekt, utan fick möjlighet att påverka valet av projektbesöken i förväg och under guidningen. Vi fick även en inblick i olika svårigheter som Plan Sri Lanka hade att övervinna, såväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt och praktiskt. Med relativt sett begränsade resurser, men med stor entusiasm och beundransvärt engagemang genomför Plan Badulla i Sri Lanka de projekt vi fick ta del av.

Artikeln skriven 7/4 2009 av Staffan Öhrling, som även har tagit alla fotografier. Stor hjälp fick jag även av min fru Anna-Lisa som förde anteckningar under våra Plan-dagar i Sri Lanka.