mary kämpar för sina rättigheter
Mary känner väl till sina rättigheter och kämpar för att hennes föräldrar ska acceptera att hon har samma värde som sin bror. Hon är 18 år och går i en skola i Nimule i Sydsudan. Här är hennes berättelse.
Mary känner väl till sina rättigheter och kämpar för att hennes föräldrar ska acceptera att hon har samma värde som sin bror. Hon är 18 år och går i en skola i Nimule i Sydsudan. Här är hennes berättelse.
Jag tycker min utbildning är viktig för att den är min egen. Den är till för mig, ingen annan, inte min mamma, inte min pappa utan för mig. Om jag gifter mig med en fattig man och inte har utbildning blir det väldigt dåligt.
Jag vaknar på morgonen och sopar gården, hämtar vatten, tvättar mig och går till skolan. När jag kommer hem måste jag laga mat istället för att göra läxor, vilket är en utmaning.
Jag känner till mina rättigheter, min rätt till utbildning, min rätt att äta mat, min rätt att ha kläder och min rätt till tak över huvudet – det är mina rättigheter.
Vi har inte mat så det räcker. Ibland äter jag bara en gång om dagen, ibland två. När man är hungrig går det inte så bra att plugga. Om man är hungrig kan man inte tänka på något annat än att man är hungrig.
Tjejer är också människor, men om vi inte sopar, om vi inte lagar mat eller om vi inte hämtar vatten blir vi slagna.
Min enda bror, som går i samma skola som jag, kan gå hem och göra läxorna och sedan spela fotboll. Men jag måste stanna hemma och göra hushållsarbete, om jag vägrar blir jag slagen och tillsagd att jag inte får göra si eller så.
Jag känner en 17-årig tjej vars äldre bror tvingade henne att gifta sig med en 42-årig man. De tvingade henne. Hon blev gravid och tvingades vara på sjukhus i fyra dagar. Hon kunde inte föda barnet så de vill operera henne, men det fanns ingen läkare. Hon dog på sjukhuset.
Så ser vår jämställdhetsutmaning ut.
