Ett år har gått sedan våldsamheter i Myanmar tvingade den muslimska minoriteten rohingyer att fly för sina liv till Bangladesh. Livet i de olika flyktinglägren är hårt – inte minst för flickorna. De isoleras från samhället och upplever att de sällan eller aldrig får fatta några beslut som rör de själva. Men det finns hopp. Genom de så kallade “trygga platser” som Plan International skapat har flera flickor funnit varandra och bildat starka vänskapsband.
Efter att ha flytt undan våld och förföljelse i Myanmar har tillvaron i flyktinglägren i Bangladesh i dag blivit vardag för de nära en miljon rohingyer som befinner sig där. Mer än hälften av dem är barn. På ett år har situationen i lägren förbättrats något men det finns fortfarande en rad områden som behöver förbättras. Det finns till exempel fortfarande bara ett begränsat antal skolor, lärcenter och trygga platser för barn och unga i lägren vilket drabbar särskilt tonårsflickor.
På grund av otryggheten i lägren och samhällets strikta syn på flickor begränsas deras rörelsefrihet kraftigt, berättar många flickor som Plan International pratat med. I praktiken innebär det att flickorna tillbringar nästan dygnets alla timmar isolerade i de tält där de bor.
– Vi kan inte gå ensamma någonstans, säger Minara Begum, 15 år.
Flickorna säger att de inte har makt att påverka beslut som rör deras egna liv och att de gärna vill gå i skolan – men att de allra flesta inte har möjlighet att göra det. Knappt en av tre som tillfrågats har tillgång till någon form av utbildning.
– Jag vill bli mer självständig, säger Rohey a Begum, 15 år, som vill utbilda sig till sömmerska.
– Jag skulle vilja lära mig att sy med symaskin så att jag en dag kan starta min egen affärsverksamhet, fortsätter hon.
Plan International arbetar i de olika flyktinglägren med att bland annat bygga så kallade trygga platser, dit flickor kan gå för att lära sig mer om sina rättigheter och få tillgång till både psykisk och fysisk hälsovård. På de här platserna har flickorna också fått möjlighet att lära känna varandra.
– Vi alla vet hur viktig en vän kan vara i svåra tider. För att klara den tuffa situationen berättar många flickor vi har pratat med om hur de går samman för att stötta varandra. Deras möjligheter att interagera och dela sin upplevelse med andra är en mycket viktig del i att bygga motståndskraft och hjälpa dem att hitta en slags vardag i lägret, säger Mikael Wiking, humanitär programsamordnare på Plan International Sverige.
Några flickor som blivit vänner är 10-åringarna Tasmin Ara, Mustakima, Nur Akter och 12-åriga Shokat Atu. De har tagit på sig rollen som en slags välkomstkommitté i lägret Kutupalong, där de bor.
– Vi blir vänner med alla nya flickor som kommer hit, säger Showkat Atu.
– Det är ofta svårt när man kommer hit, så vi hjälper till och delar med oss av kläder och mat, fyller Mustakima i.
