Myndigheternas reserestriktioner ger rohingyer rätt att röra sig mellan muslimska byar, men inte att passera buddistiska. Så har det varit sedan 2012 år. För att de ska få resa längre krävs tillstånd, men inte ens i akuta situationer är det säkert att dessa beviljas. Det innebär att stora delar av den muslimska delen av befolkningen inte har tillgång till sjukvård, utbildning eller arbete. Restriktionerna innebär också att människor från olika religioner sällan möts och många vittnar om en rädsla för de andra och ser ingen möjlighet till ett liv sida vid sida i fred. För att möta både de akuta behoven av utbildning, och för att tillsammans med barnen ta små steg mot ett fredligt samhälle där alla människors rättigheter respekteras, har Plan International Sverige startat upp ett nytt program. I både muslimska och buddistiska byar får barnen utbildning som ger dem nödvändiga kunskaper som att läsa, skriva och räkna.
– Barnen kan inte prata majoritetsspråket burmesiska, så de har begränsade möjligheter att kommunicera med andra. De har låg kunskap om matematik också, de förstår inte ens siffrorna på pengarna och skulle lätt kunna bli lurade, säger Phyu.
Förutom att läsa, skriva och räkna ingår också en slags utbildning i livskunskap. Det handlar om att få förståelse för mänskliga rättigheter, för andra människor och för konsekvenser av sina handlingar. Än så länge handlar diskussionerna om att barnen ska hitta likheter inom gruppen. Vad tycker de om att äta? Vilka färger gillar de? Phyu förklarar att de diskuterar och lyfter vad de har gemensamt. Så småningom kan övningarna vidgas utanför byn och den egna religionen.
Steg för steg mot fredsbyggande
Monika Kolomaznikova är konfliktspecialist på Plan International Myanmar och understryker vikten av att arbeta långsamt och metodiskt.
– Det är bra att starta diskussionerna i en miljö barnen känner igen och kan relatera till. De lär sig hantera konflikter i det lilla: inom sig själva, familjen, klassen eller byn och sedan kan man bredda perspektiven, säger hon.
Det får aldrig kännas pressande för ungdomarna, betonar Monika Kolomaznikova. Det måste finnas en vilja och ett säkert sätt att länka ihop människor från olika religioner.
– Jag tror att det framförallt handlar om att förändra ett tankesätt. Att se att andra människor också har tankar och känslor och skapa förståelse för det. Därefter kan vi hitta möjligheter för interaktion, som sport, lek, sjukvård eller handel.
*Namnen är fingerade (gäller ej Plan Internationals anställda)