Mareme: “Det måste få ett slut”

– En kvinna i Senegal förväntas vara korrekt, hövlig och respektfull. Även rätt välklädd faktiskt, säger 21-åriga Mareme.

Hon beskriver konsekvenserna för de kvinnor som vägrar rätta sig i ledet. I värsta fall kan de bli totalt övergivna av sina anhöriga och hamna helt utanför samhället.

Precis som Khady bor Mareme i Pikine och även hon har haft turen att få gå i skolan. Hennes föräldrar har alltid gett henne samma möjligheter som familjens söner, något som inte är självklart i området. Mareme har därför fått med sig en stark värdering sedan barnsben: Framgång ska inte ha med kön att göra.

– Det är tydligt att tjejerna alltid hamnar i bakgrunden, bakom killarna. Kvinnor förväntas vara underordnade.

Hon menar att vissa tolkar islam – den religion som flest personer i Senegal utövar – på ett kvinnofientligt sätt.

– Det finns de som anser att en kvinna alltid ska gå bakom mannen, att vi inte bör tala högt eller framhäva oss själva framför män. Men det är helt taget ur luften, ingenstans står det skrivet att kvinnan inte får uttala sig eller att hon inte får uttrycka sina behov, säger Mareme.

Därför kämpar hon nu för att förändra maktstrukturerna i landet och se till att kvinnors och flickors rättigheter blir tillgodosedda.

– Det är dags att det här får ett slut! Vi har potentialen och kapaciteten att ta täten.

Mareme och Khady är överens om att det är dags att deras röster blir hörda. Därför har de gått samman med Plan International och Fryshuset i projektet Sisters Create, där Mareme även har utbildat sig som ledare.

Maya: “Erkände inte för mig själv”

Den svenska delen av projeketet hålls på Fryshuset i Stockholm och dit har hundratals tjejer sökt sig till gemenskapen. En av dem är Maya som går sista året i gymnasiet och vid sidan om arbetar med Backas sociala medier för att sprida kunskap och information bland tjejer i Sverige. Och att tjejer i hennes ålder arbetar med samma sak i Senegal stärker henne.

– För mig har det varit viktigt att få se de problem tjejer utsätts för i ett större perspektiv. Det motiverar mig till att arbeta och vara rösten för fler än mig själv.

Hennes drivkraft kommer till stor del från en händelse för ett år sedan. Hon blev då våldtagen av sin dåvarande pojkvän.

– I början hänvisade jag till att det var ett sexuellt övergrepp. För jag ville inte erkänna för mig själv att jag hade blivit våldtagen. Men när jag pratade mer och mer om det så förstod jag vad som hade hänt och kunde sluta trycka undan det för mig själv och andra.

Hon fortsätter:

– I dag står jag rakryggad och kan prata väldigt öppet om det. Det är inte alls jobbigt, däremot är reaktionerna man får tuffa. Folk kan säga saker som “blev du verkligen våldtagen?” och “är det verkligen våldtäkt om man är tillsammans med personen?”.

Men förutom de kränkande reaktioner Maya tvingats möta har hon också fått mer kärlek och stöd än hon någonsin väntat sig. Flickor, kvinnor och tjejer i alla åldrar har stått vid Mayas sida. De har tröstat, stöttat och delat sina egna erfarenheter. Och det var där som Maya bestämde sig – viktigast av allt är systerskapet.

– Jag insåg hur viktigt det är att kämpa för min egen rätt att leva fritt från våld och orättvisor, men också hur viktigt det är att alla människor ska kunna göra det.