"Flickors kris är osynlig om man inte letar efter den"
Var fjärde flicka som lever i en konflikt har utsatts för sexuellt våld. Den krisen syns sällan på nyheterna - därför pratar vår ambassadör Bianca Kronlöf om den. Vi frågade henne om maktlöshet, ansvar och vad hon vill att fler ska veta.
Nyheterna har en förmåga att tränga sig på. Krig, katastrofer och siffror som är svåra att ta in, och en känsla av att det som sker ligger långt bortom vad en enskild människa kan påverka. För många leder den känslan till att de stänger av. För Bianca har den blivit början på något annat.
”Ja, absolut. Ibland läser jag nyheter och tänker, vad kan jag egentligen göra för att påverka det här, det känns så övermäktigt och hopplöst. Men det är den passiviteten som är värst. Att man stänger av för att det känns för stort. Då påminner jag mig om att jag inte behöver lösa allt. Och det finns människor, som de på Plan som är på plats och som gör de tuffa, konkreta sakerna varje dag. Jag kan inte göra det jobbet, men jag kan använda min röst för att fler ska orka lyssna i stället för att titta bort."
Vi frågade Bianca vad hon vill att andra ska veta om just flickor i kris.
”Att det händer helt tyst. Man ser bilderna på jordbävningar och krig, men man ser inte flickan som plötsligt hålls hemma från skolan, eller som gifts bort för att familjen inte har något annat val. Det är osynligt om man inte aktivt letar efter det och det är precis därför jag vill prata om det. För det är verkligenheten som drabbar så många flickor - när flickor lever i en konflikt är det mer än dubbelt så vanligt att dom inte går i skolan, var fjärde flicka utsatts för våldtäkt eller sexuella övergrepp och flickor som tvingas gifta sig ökar med 20%!”
Jag tror inte hopp och verklighet står emot varandra.
Att tala om hopp kan låta enkelt, men hopp blir lätt tomt när man tittar närmare på hur illa det faktiskt är. Bianca försöker inte skyla över det svåra. Hon menar att det är just därför hoppet behövs.
"Jag att hopp bara blir äkta om man verkligen sett det svåra också. Varje gång jag pratar med Plans medarbetare känner jag hopp, för de har inte gett upp trots att de ser det värsta varje dag. Och det hoppet är precis vad jag vill sprida vidare genom mitt ambassadörskap. Om jag kan få bara någon annan att känna samma sak, så har jag gjort min del. Jag försöker inte skyla över hur illa det är för flickor som lever i världens krig och katastrofer. Men jag väljer att fokusera på att det går att göra något åt det, för det är sant också."
Bianca om ett möte som stannat kvar.
“För tio år sedan var jag i Bangladesh och gjorde ett reportage om mödradödlighet. Jag träffade en kvinna som berättade att hon som 16-åring var gift och gravid, men inte förstod hur det hade gått till. Det var först när magen började synas som andra förklarade att hon väntade barn. Ingen hade pratat med henne om kroppen, om sex eller om preventivmedel. Hon var ett barn som hade fått ta ett vuxens ansvar, utan kunskap och utan något skyddsnät.“
Det är så det ser ut när flickors rättigheter inte skyddas. Och i krig, konflikt och katastrofer blir det ännu värre, när skolan stängs och familjer saknar trygghet och pengar.
