Carl och Mariann om året som gått
Det här verksamhetsåret kan sägas vara ett krisens år. I södra Afrika har översvämningar, torka och gräshoppssvärmar avlöst varandra. I Sydamerika pågår en folkvandring då miljontals människor har flytt från Venezuela till grannländerna. Kriget i Syrien har gått in på sitt tionde år och i Jemen har konflikterna fortsatt, med enormt mänskligt lidande som följd. Under våren har protester mot rasism och för alla människors lika värde hållits i tusentals städer, samtidigt som klimatrörelsen fortsätter höja rösten för en hållbar
framtid och afrikanska ungdomsaktivister deltog i FN:s säkerhetsråds debatt om att få slut på krig, konflikter och våld på den afrikanska kontinenten.
Men det var ett virus som satte världen på paus. Coronapandemin har slagit hårt mot alla. Fast det är en sanning med modifikation. Även om vi i Sverige genomgår svåra prövningar med många döda och försämrad ekonomi ser vi att den här krisen beter sig precis som de flesta andra kriser: den drabbar de mest utsatta och sårbara – barn och särskilt flickor – hårdast.
Både i Sverige och globalt har Plan International, liksom alla andra organisationer och företag, behövt tänka nytt, ställa om och förhålla oss till nedstängningar, begränsad rörelsefrihet och smittorisk. En del verksamhet har inte kunnat genomföras som planerat, eller inte alls. Men tack vare att vi är aktiva i 77 länder, i många fall sedan decennier tillbaka, har vi kunnat arbeta aktivt med att sprida information om viruset, dela ut tvål och handsprit, säkerställa att det finns tillgång till rent vatten – och fortsätta samla in pengar till verksamheten.
Att skydda barn från våld och ge dem tillgång till god hälsooch sjukvård som bidrar till deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är två av våra huvudfrågor. Pandemin har påmint oss om hur viktigt det arbetet är. Det har kommit rapporter om att mäns våld mot flickor och kvinnor har ökat när samhällen stängt ned och barn blivit fast i hemmet och förlorat det viktiga skyddsnät som skolan utgör. Stängda skolor innebär också att alla inte får likvärdig utbildning, vilken tillgång eleverna har till exempelvis internet och radio påverkar kvaliteten. För en flicka innebär dessutom ett avbrott från skolan ofta ett avslut av utbildningen. Våra erfarenheter från tidigare kriser, som ebolautbrottet i västra Afrika, visar att barnäktenskap och ofrivilliga graviditeter ökar och vi ser redan tecken på samma allvarliga konsekvenser i den här krisen.
Så, vad säger det här oss? Vi befinner oss mitt i en gränslös global pandemi som drabbar de mest utsatta hårdare än andra. Nu mer än någonsin behöver vi visa omtanke om våra medmänniskor – oavsett var i världen de befinner sig. Nu mer än någonsin behöver vi satsa på humanitära insatser och långsiktigt utvecklingssamarbete – i stället för att skära ned. Hur vi agerar den närmaste tiden och hur vi väljer att använda de gemensamma resurserna för återhämtning efter krisen blir ett betyg på oss som människor. Det är nu vi lägger grunden för kommande generationer. Vi måste arbeta långsiktigt för att försvara rättigheterna och framtidsmöjligheterna för de barn och unga som vi arbetar så hårt för. I denna utmanande tid behövs ditt stöd mer än någonsin. Tillsammans arbetar vi för en ljusare framtid.
Carl Lindgren, Styrelseordförande
Mariann Eriksson, Generalsekreterare
Carl och Mariann om året som gått
Det här verksamhetsåret kan sägas vara ett krisens år. I södra Afrika har översvämningar, torka och gräshoppssvärmar avlöst varandra. I Sydamerika pågår en folkvandring då miljontals människor har flytt från Venezuela till grannländerna. Kriget i Syrien har gått in på sitt tionde år och i Jemen har konflikterna fortsatt, med enormt mänskligt lidande som följd. Under våren har protester mot rasism och för alla människors lika värde hållits i tusentals städer, samtidigt som klimatrörelsen fortsätter höja rösten för en hållbar framtid och afrikanska ungdomsaktivister deltog i FN:s säkerhetsråds debatt om att få slut på krig, konflikter och våld på den afrikanska kontinenten.
Men det var ett virus som satte världen på paus. Coronapandemin har slagit hårt mot alla. Fast det är en sanning med modifikation. Även om vi i Sverige genomgår svåra prövningar med många döda och försämrad ekonomi ser vi att den här krisen beter sig precis som de flesta andra kriser: den drabbar de mest utsatta och sårbara – barn och särskilt flickor – hårdast.
Både i Sverige och globalt har Plan International, liksom alla andra organisationer och företag, behövt tänka nytt, ställa om och förhålla oss till nedstängningar, begränsad rörelsefrihet och smittorisk. En del verksamhet har inte kunnat genomföras som planerat, eller inte alls. Men tack vare att vi är aktiva i 77 länder, i många fall sedan decennier tillbaka, har vi kunnat arbeta aktivt med att sprida information om viruset, dela ut tvål och handsprit, säkerställa att det finns tillgång till rent vatten – och fortsätta samla in pengar till verksamheten.
Att skydda barn från våld och ge dem tillgång till god hälsooch sjukvård som bidrar till deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är två av våra huvudfrågor. Pandemin har påmint oss om hur viktigt det arbetet är. Det har kommit rapporter om att mäns våld mot flickor och kvinnor har ökat när samhällen stängt ned och barn blivit fast i hemmet och förlorat det viktiga skyddsnät som skolan utgör. Stängda skolor innebär också att alla inte får likvärdig utbildning, vilken tillgång eleverna har till exempelvis internet och radio påverkar kvaliteten. För en flicka innebär dessutom ett avbrott från skolan ofta ett avslut av utbildningen. Våra erfarenheter från tidigare kriser, som ebolautbrottet i västra Afrika, visar att barnäktenskap och ofrivilliga graviditeter ökar och vi ser redan tecken på samma allvarliga konsekvenser i den här krisen.
Så, vad säger det här oss? Vi befinner oss mitt i en gränslös global pandemi som drabbar de mest utsatta hårdare än andra. Nu mer än någonsin behöver vi visa omtanke om våra medmänniskor – oavsett var i världen de befinner sig. Nu mer än någonsin behöver vi satsa på humanitära insatser och långsiktigt utvecklingssamarbete – i stället för att skära ned. Hur vi agerar den närmaste tiden och hur vi väljer att använda de gemensamma resurserna för återhämtning efter krisen blir ett betyg på oss som människor. Det är nu vi lägger grunden för kommande generationer. Vi måste arbeta långsiktigt för att försvara rättigheterna och framtidsmöjligheterna för de barn och unga som vi arbetar så hårt för. I denna utmanande tid behövs ditt stöd mer än någonsin. Tillsammans arbetar vi för en ljusare framtid.
Carl Lindgren, Styrelseordförande
Mariann Eriksson, Generalsekreterare
