“Om det händer igen vill jag kunna vara till hjälp”

Ett år efter jordbävningen i Ecuador har sexåriga Ashley svårt att le. Steg för steg hämtar hon sig långsamt med hjälp av Plan Internationals barnvänliga plats.

Det har gått ett helt år utan att Ashley har kunnat le spontant. I hennes ögon syns smärtan över förluster som satt spår för evigt. Hon sitter i sin mormors knä och försöker komma på ett svar på frågan om vad hon vill bli när hon blir stor. Hon funderar och försöker välja bland de yrken hon känner till, men hennes drömmar begravdes i spillrorna av en restaurang vid den stora jordbävningen i Ecuador den 16 april 2016.  Till slut skakar hon bara på huvudet. 

– Hon var väldigt glad och pratade jämt, var alltid utåtriktad och gillade att leka och gå i skolan. Men allt förändrades efter jordbävningen. Hon blev allvarlig, det är inte lätt att få henne att prata och hon vill bara vara här hemma hos mig, säger mormor Carmen. 

Ashley var tillsammans med sina föräldrar och sin syster på en restaurang den dagen det hände. Mitt under maten började marken skaka, föräldrarna tog varsitt barn och sprang. När skakningarna slutade kunde Ashley och hennes pappa börja leta efter mamman och systern, men de hittade dem inte. Båda begravdes i rasmassorna. Sedan dess har Ashley inte varit sig själv. På de barnvänliga platser som Plan International satte upp efter jordbävningen har Ashley ändå fått möjlighet att tänka på något annat.  

– Först ville hon inte vara med och satt bara på en stol, men så småningom började hon leka lite grann och sakta började rädslan mattas av, säger Carmen. 

Det är precis så Plan Internationals barnvänliga platser är tänkta att fungera, att få barn och deras familjer att komma över den första chocken och sakta, men säkert gå vidare. Ashley berättar att hon har lärt sig att alltid ha en väska packad för nödsituationer, att vara lugn och att känna till uppsamlingsplatsen. Det har varit ett sätt för henne att arbeta med sina rädslor, förklarar Carmen. 

– Vi jobbar med lek och skapande. Vi arbetar också med så kallad pedagogisk meditation, en metod som hjälper barnen att reflektera över sina upplevelser tillsammans med en pedagog som sakta går framåt mot att prata om risker och hur man kan skydda sig, säger Rossana Viteri, landchef på Plan International Ecuador. 

Det måste få gå långsamt, men för Ashley går det ändå framåt. När hennes mormor återigen frågar vad hon vill bli svarar hon blygt att hon vill bli doktor. 

– För om det hände igen, vill jag kunna vara till hjälp.