Debatt

11 september 2021

Global utbildningskris kan slå ut en hel generation

Pandemin har lett till en global utbildningskris. När det var som värst gick 1,6 miljarder – 94 procent av världens barn – inte i skolan och till och med i Sverige varnas det för ”en förlorad generation”. I låginkomstländerna är situationen än mer akut. Trots detta går knappt fyra procent av det svenska biståndet till utbildning. Det är dags att ta utbildningskrisen på allvar, inte minst vad gäller flickors rätt till utbildning, skriver Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan International Sverige och Anna-Karin Johansson, generalsekreterare på Svenska Unescorådet i Upsala Nya Tidning.

Pandemin innebär ett stort bakslag för ambitionen i Agenda 2030: att alla barn ska ha tillgång till kvalitativ utbildning. Gjorda framsteg riskerar att gå förlorade och konsekvenserna kommer att leva kvar i årtionden.  

Som alltid spär kriser på existerande orättvisor. En rapport från FN visar att barn i fattigare länder förlorat mer än dubbelt så mycket utbildningstid som barn i höginkomstländer och trots alla insatser att nå ut med distansundervisning visar beräkningar att närmare en halv miljard barn och ungdomar inte kunnat ta del av den – på grund av bristande tillgång till teknik.  

Flickor drabbas oproportionerligt hårt och effekterna av pandemin skiljer sig inte från vad vi sett under tidigare kriser: stängda skolor leder till fler övergrepp, barnäktenskap och tonårsgraviditeter. Det befaras att 20 miljoner flickor aldrig kommer att återvända till skolan.  

Problemen går inte bara att skylla på pandemin. Finansieringen för utbildning har länge släpat efter och världens ledare nådde inte upp till målet om investeringar på fem miljarder dollar när de nyligen möttes på Global Education Summit. Sverige lovade 300 miljoner kronor. En nivå som legat fast under senare år, medan exempelvis Norge tog larmrapporterna på allvar och ökade sina åtaganden. 

Sammantaget uppgår utbildning bara till knappt fyra procent av den svenska biståndsbudgeten – trots att samtliga riksdagspartier har utbildning som ett prioriterat område i sina biståndspolitiska motioner. Utbildning är också en fråga som står högt i kurs hos allmänheten och när Plan International nyligen, med hjälp av Sifo, frågade ett tvärsnitt av befolkningen vilka områden som det svenska biståndet bör prioritera hamnar ”barns möjlighet att gå i skolan” i topp.  

Utbildning är grunden för mänsklig utveckling och det finns mängder av positiva effekter. I Afghanistan, där Sverige genom Unesco gjort ett omfattande arbete med att stärka landets utbildningssystem, ökade läskunnigheten från 34 (2002) till 43 procent (2020). Samtidigt sågs förbättringar på en rad andra områden, inklusive hälsa, yttrandefrihet och demokrati. Med talibanerna vid makten riskerar detta gå förlorat. 

FN:s alarmerande klimatrapport belyser ytterligare utmaningar och effekterna av extrema väderhändelser är redan verklighet – särskilt i samhällen som saknar resurser att hantera dem. Här är kunskap centralt; om skolan görs om till ett nav för hållbarhet kan barn och unga få verktyg att möta de utmaningar de står inför. 

Vi uppmanar alla aktörer att se allvaret i detta. Utbildningsbistånd är en förutsättning för att undvika att hela generationer hamnar på efterkälken och Sverige, som stor och tongivande biståndsaktör, kan spela en viktig roll. Att satsa på utbildning är inte en kostnad utan en investering! 

Nu behöver vi tillsammans:  

• Öka investeringen till utbildningsinsatser för alla barn samt säkra att flickor och de som lever i kris- och konfliktdrabbade områden nås av satsningarna. 

• Arbeta tillsammans för att avskaffa de hinder som – på grund av kön, funktionsnedsättningar eller andra diskrimineringsgrunder – står i vägen för allas rätt till utbildning. 

• Investera i stärkt motståndskraft hos skolor och utbildningssystem för att undvika att framtida kriser – pandemier, klimatkatastrofer eller konflikter – slår lika hårt.  

• Fortsätta utveckla metoder för att snabbt kunna skifta mellan undervisning på plats och på distans samt säkerställa att kvalitativ distansundervisningen är tillgänglig för alla. 

• Satsa på utbildning för hållbar utveckling. Klimatfrågan måste genomsyra alla skolämnen – inte bara de naturvetenskapliga. 
   
• Säkra tillgång till kvalitativ sexualundervisning för att skapa förutsättningar för alla att bestämma över sina kroppar och samtidigt minska könsrelaterat våld, barnäktenskap och oönskade graviditeter. 
   
• Förebygga och stoppa fortsatt spridning av covid-19. Förutom tillgång till hygien krävs en rättvis global fördelning av vacciner. Om skolorna fortsätter att vara stängda kommer världens klyftor att öka.