Åtta sätt att få slut på våldet mot flickor
Vi har över 80 års erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta flickor runt om i världen. Utifrån det har vi skapat en lista med effektiva sätt för att motverka våld mot flickor och kvinnor.
Vi har över 80 års erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta flickor runt om i världen. Utifrån det har vi skapat en lista med effektiva sätt för att motverka våld mot flickor och kvinnor.
Skadliga och farliga traditioner för flickor kan vara exempelvis barnäktenskap och könsstympning. Könsstympning av flickor omfattar alla ingrepp som innebär att det kvinnliga könsorganet förändras av icke-medicinska skäl, till exempel genom att man skär bort, skadar eller syr ihop delar av det yttre könsorganet. Det kan leda till allvarliga blödningar, infektioner, infertilitet, kronisk smärta och komplikationer vid förlossning. Könsstympning på flickor ses ofta som ett nödvändigt ingrepp för att en flicka ska bli kvinna, ett uttryck för renhet och en förutsättning för att hon ska kunna giftas bort. Genom att sprida information och öka medvetenheten om farliga och skadliga traditioner
går det att förändra situationen för flickor. Nagah utförde kvinnlig könsstympning i Egypten i 17 år i sin roll som barnmorska tills hon fick kunskap om den förödande inverkan det kan ha på flickors liv.
“Det är förödmjukande och ofta en flickas första trauma. Det är föråldrade traditioner som sker på grund av okunskap och fattigdom. Vi måste öka kunskapen och förståelsen och utrota könsstympning”, förklarar Nagah som nu istället utbildar familjer på landsbygden i hopp om att förändra attityder och få slut på könsstympning.
En annan person som försöker stoppa könsstympningen i sitt samhälle är 9-åriga Amel som också kommer från Egypten. Efter att ha sett hennes vän blöda till döds när hon utsattes för ingreppet, sprider hon kunskap om de skadliga effekterna.
“Vi försöker informera varandra. Om en av våra vänner ska bli könsstympad berättar vi om riskerna. Vi bjuder in hela familjer till informationsträffar så att de förstår den negativa inverkan könsstympning har på flickor”, berättar Amel.
För att åstadkomma förändring behöver attityder förändras på flera nivåer. I hemmen, i lokalsamhället och på nationell nivå. Det gäller att nå ut med budskapen även till de mest avlägsna platserna. I Nicaragua stöttar Plan International ungdomsradiostationer som sänder på landsbygden. Sextonåriga Brisa är en del av ursprungsbefolkningen Miskito i Nicaragua. Hon leder ett lokalt radioprogram i Nicaragua som med mod lyfter en rad sociala frågor: sexuella trakasserier, tonårsgraviditet och våld i hemmet.
“Det jag gillar mest är att prata med lyssnarna. När de ringer in vet jag att de verkligen nås av budskapen”, säger Brisa.
I avlägsna byar i Kenya är traditionellt ledarskap ofta den enda maktstruktur som samhällen erkänner. Att övertyga det lokala ledarskapet är en nyckel för framgång. Plan International har fört samtal med lokala ledare från Ameru-samhället och nu arbetar de tillsammans för att skydda flickor från könsstympning.
“Jag kämpar mot könsstympning eftersom det berövar kvinnor deras värdighet och självkänsla”, säger Mzee Mwamba, en av de äldre respekterade lokala ledarna i området.
I Sudan har 90 procent av alla flickor och kvinnor utsatts för könsstympning. Våren 2020 fattades ett glädjande beslut, könsstympning förbjöds och kan straffas med fängelse i upp till tre år. Men trots det måste arbetet för att förändra människors uppfattning fortsätta. De som fortfarande är övertygade om att den skadliga sedvänjan behövs kanske inte rapporterar in fall eller verkar för att stoppa könsstympningen när den är på väg att utföras. Trots detta är den nya lagen en stor seger för flickors rättigheter.
Vi kan bara ta itu med våld mot flickor om vi lyssnar på flickors egna upplevelser och behov. Mellicentia var 17 år när hon bjöds in till FN:s högkvarter i Geneve för att tala om situationen för flickor i sitt hemland Sierra Leone. Hon är med i Girls Advocacy Alliance som stöttas av Plan International och som kämpar för att stoppa sexuellt våld, tonårsgraviditeter och ekonomisk ojämlikhet.
“Det är så många flickor i mitt område som blir gravida, och då slutar de gå till skolan. När jag går hemifrån på morgonen ser jag dem sitta på trottoaren, och när jag kommer hem igen är de fortfarande kvar. Det är deras liv, de blir gravida och då stannar de hemma.”
Sierra Leone är ett av världens fattigaste och minst jämställda länder. Nästan två av fem flickor tvingas gifta sig innan de har fyllt 18 år och landet har den högsta mödradödligheten i världen. Utbildningsnivån är låg både för flickor och pojkar, men lägst för flickor som i snitt går knappt tre år i skolan. Tonårsgraviditeter är ett stort problem, fattigdom och okunskap ligger bakom eftersom det är väldigt tabubelagt att prata om sex.
“Jag är en stark förespråkare för sexualundervisning. Flickor måste få veta att sex inte bara är någonting bra, det kan föra med sig smärta också, som konsekvenserna av att bli gravid alldeles för ung.”
Barnäktenskap berövar flickor deras rätt att fatta viktiga beslut om sina kroppar, sitt välbefinnande och sin framtid. Det tvingar dem att sluta skolan, vilket kan förstöra deras framtid. Risken för våld, övergrepp och ohälsa ökar. Det är därför jämställdhetsaktivister från Malawi, Bangladesh och Honduras uppmanar sina regeringar att förbjuda barnäktenskap. Memorys lillasyster blev gravid och tvingades gifta sig med pappan till barnet trots att hon bara var 11 år gammal.
“Då trodde jag att det var normalt men jag förstod snabbt hur fruktansvärt det var för min syster. Hon misshandlades i sitt äktenskap och när hon kom hem till oss såg jag att min lillasyster inte var samma person längre.”
Nästan hälften av Malawis flickor gifts bort och blir mammor innan de fyllt 18 år. De får inte längre gå i skolan och de fråntas rätten att bestämma över sina kroppar och framtid. Memory ville inte se fler flickor gå samma öde till mötes som hennes syster. Tillsammans med andra unga aktivister, och med stöd från Plan International, startade hon en kampanj för att förbjuda barnäktenskap i Malawi. Och de lyckades! 2017 blev det förbjudet enligt lag att ingå äktenskap före 18 års ålder. Men trots det fortsatte
flickor att giftas bort.
“Problemet är att folk fortfarande inte vet”, säger Charity, 24, som också är en av de unga aktivisterna.
För att nå ut med kunskap startade de Timveni, en ungdomsledd medieorganisation som sänder radio i hela Malawi. Radio är det bästa sättet att nå ut till befolkningen då många inte kan läsa och få har tillgång till TV.
“Vårt långsiktiga mål är att alla nås av informationen att det finns en lag som förbjuder barnäktenskap. Om alla får veta det kommer vi att lyckas”, säger Charity.
En stor majoritet av våldet i världen utförs av män. Mot andra män, mot kvinnor och mot barn, flickor är extra utsatta. En jämställd värld är en bättre värld för alla. För att uppnå jämställdhet behöver pojkar och män engageras i kampen, förstå sin del i en patriarkal våldskultur och kämpa mot de ojämlikheter som finns. Efter att ha utbildats av Plan International står pojkar i Brasilien upp för jämställdhet och förändrar attityder som ligger till grund för mäns våld mot flickor och kvinnor.
”Jag vill att flickor och kvinnor ska veta att de inte förtjänar att bli slagna. Tillsammans kan vi kämpa för flickors rättigheter”, säger 18-åriga Taniel.
En annan av deltagarna är 21-åriga Luciano som menar att barn redan i tidig ålder bör utbildas om varför våld inte får accepteras.
“Jag blev slagen av min pappa. Våldet i familjen har gått i arv – han blev själv slagen av sin pappa. Men jag har bestämt mig att när jag får barn, då ska jag undvika alla former av våld”, säger Luciano.
Våld mot flickor sker överallt, tyvärr även där de borde känna sig mest trygga, i hemmen. Enligt Världshälsoorganisationen WHO har 30 procent av världens kvinnor utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner. I Brasilien mördas en kvinna varannan timme, oftast av en partner. Liksom många flickor från Brasilien växte Charlienne, 17 år, upp i ett hem med en våldsam pappa. För henne, och för många andra flickor och kvinnor, ses våldet mot dem nästan som normalt och få polisanmäler misshandel som sker i hemmet. Charlienne blev ofta vittne till hur hennes pappa misshandlade hennes mamma. Mamma Raimunda bad sin man flera gånger att inte slå
henne inför barnen.
“Men han ignorerade det. Han hade ingen respekt för oss”, säger hon.
Tillslut fattade Raimunda mod, tog med sig sina fyra barn och lämnade sin man. Charlienne är nu själv gift och har en son. Hon har fått utbildning av Plan International om barns och kvinnors rättigheter och jämställdhet. Hon är nu fast besluten att utmana de djupt rotade uppfattningarna som leder till mäns våld mot flickor och kvinnor.
“Om min man skulle slå mig skulle jag anmäla honom till polisen. Våld mot kvinnor ska inte tolereras”, säger Charlienne.
Det uppskattas att 246 miljoner barn varje år trakasseras och misshandlas i och på väg till och från skolan. Flickor är särskilt utsatta. I Hanoi i Vietnam reser runt 10 000 tonårsflickor kollektivt varje månad. De riskerar att utsättas för sexuellt våld, trakasserier och rån. Vi samarbetar med flickor, busschaufförer och biljettinspektörer för att göra bussar trygga så att flickor kan resa i sin stad utan att vara rädda att utsättas för övergrepp.
“Många flickor som reser med bussar utsätts för sexuella trakasserier, och de tror att det är normalt, att de bara måste stå ut med det. De blir rädda och mår dåligt men de vågar inte säga ifrån eller be om hjälp”, berättar Tran, 19 år.
Tran studerar grafisk design. Hon och en grupp andra aktivister skapade fyra små serietidningarmed berättelser om sexuella trakasserier på gatorna och i kollektivtrafiken i Hanoi. En av böckerna ger tips på vad man själv kan göra om man utsätts för trakasserier. En annan handlar om en flicka som ser ett övergrepp och agerar. Serietidningarna delades ut på busstationer och busschaufförer har också fått utbildning i vad de kan göra för att hjälpa till att skydda flickor.
“Det är inte flickors eget ansvar att skydda sig själva, det är allas ansvar”, säger Tran.
Att flickor trakasseras på gatorna är inget som är unikt för Hanoi. Tvärt om är det ett utbrett problem världen över. I Storbritannien har 66 procent av flickor mellan 14 och 21 år upplevt trakasserier. I Egypten har 82 procent av kvinnorna upplevt trakasserier. Enligt en internationell studie från Cornell University och Hollaback! från 2014 utsätts 80 procent av alla kvinnor regelbundet för gatu-trakasserier. De flesta blev utsatta första gången när de var i puberteten. 45 procent vågar inte åka ensamma i kollektivtrafiken.
Kriser och konflikter ökar flickors sårbarhet. Risken att utsättas för våldtäkt, övergrepp, människohandel och barnäktenskap är större i krissituationer, när skyddsmekanismer som skolan och myndigheter sätts ur spel. Under Coronapandemin har vi sett hur land efter land stängt skolor, infört karantän och utegångsförbud och till och med stängt sina landgränser. Det har aldrig tidigare hänt i så stor utsträckning världen över, men det är inte första gången för Liberia, Guinea och Sierra Leone.
När ebolan bröt ut 2014 gick länderna igenom det hela världen nu genomlider, och det fick katastrofala följder även för de som överlevde viruset – särskilt flickorna. 16 000 barn blev föräldralösa och barnäktenskap och tonårsgraviditeter ökade dramatiskt.
När samhällen sätts i karantän, när marknader stänger och folk förlorar möjligheter att försörja sig, när skolor stänger och barnen måste hållas hemma, då ökar risken att föräldrar tvingar sina döttrar att gifta sig. Har man inte mat så det räcker till alla kan det verka som en enkel lösning.
Barn och kvinnor riskerar också att utsättas för våld i hemmen när de inte har någon annanstans att ta vägen. I de områden som sattes i karantän i Kina i början av Coronapandemin, tredubblades antalet samtal som handlade om våld i hemmet, till kvinnojourer. I Storbritannien ökade samtalen med 700 procent.
Efter Ebolakrisen ökade graviditeter bland flickor 12 – 17 år med 7,2 procent i Sierra Leone. Det blev tydligt att många flickor som tvingats sluta skolan under utbrottet inte kom tillbaka när skolorna öppnade igen. Det berodde delvis på att många blivit bortgifta eller gravida och därför inte fick fortsätta sin utbildning. Många tvingades arbeta och hjälpa till att försörja familjen som fortfarande hade det svårt ekonomiskt. Många familjer lät endast pojkarna gå tillbaka till skolan eftersom de inte hade råd att skicka alla barnen.
Insatser som skyddar barn under kriser och konflikter måste ta hänsyn till de ytterligare risker som flickor står inför, och ge stöd som skyddar dem från övergrepp och våld. Exempelvis informerar Plan International om de negativa effekterna av barnäktenskap runt om i flyktingläger. När vi får kännedom om att flickor riskerar att giftas bort arbetar vi direkt med familjerna för att hjälpa dem att till exempel hitta möjligheter att försörja hela familjen utan att behöva sälja sin dotter. En studie visar att flickor som deltar i projekt som stärker dem och deras rättigheter löper mycket lägre risk att drabbas lika hårt i kriser. De blir i lägre grad gravida och får i mycket högre grad återvända till skolan.
Minst 1 av 3 flickor kommer att utsättas för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid, om inte den nuvarande situationen förändras. Enligt Unicef har minst 1 av 10 flickor under tjugo år redan utsatts för sexuellt våld och i de flesta fall var förövaren deras pojkvän eller partner. Förmodligen är antalet tjejer som utsatts för sexuellt våld betydligt högre, då vi vet att många inte anmäler.
Trots det vill inte alla världens mäktiga arbeta för att flickor och kvinnors rättigheter stärks. När Donald Trump kom till makten 2016 införde han snabbt ett förbud för civilsamhällesorganisationer som finansieras av amerikanskt bistånd att utföra eller informera om abort i andra länder. Och det finns fler exempel. Ryssland har avkriminaliserat misshandel mot barn och kvinnor i hemmet. I Bangladesh tillåts barnäktenskap ”i speciella fall”. I Tanzania har det föreslagits att flickor som blir gravida inte får gå kvar i skolan, och fundamentalistiska rörelser som Boko Haram i Nigeria har specifikt gjort flickor till måltavlor genom att kidnappa och tvinga dem att gifta sig eller bli sexslavar. 2020 la Somalia fram ett nytt lagförslag som skulle göra barnäktenskap lagligt från och med att flickor når puberteten.
Plan Internationals generalsekreterare Ann-Birgitte Albrectsen skrev nyligen om det minskade utrymmet för flickors och kvinnors rättigheter i hela världen och varför vi måste stoppa den negativa utvecklingen:
”Vi måste ta ställning nu eller riskera att förlora ännu fler rättigheter. Och när jag säger förlora rättigheter motsvarar det ofta förlorade liv.”
