Azraas flykt från Sudan
Mitt i läkarutbildningen tvingades Azraa fly från Sudan. Nu har hon bott tre år i flyktingläger. Hon är en viktig person för barnen i lägret men vet fortfarande inte var hennes storebror har tagit vägen.
Azraa läste sista terminen på läkarprogrammet i västra Darfur när kriget tvingade henne att fly med sina gamla morföräldrar. Resan till Tchad var skrämmande, de tog sig genom otaliga vägspärrar och utsattes för våld. Azraa kom fram utan att veta om hennes mamma och bröder hade överlevt. De återförenades inte förrän flera månader senare men hennes storebror är fortfarande försvunnen, vilket hänger som en skugga över familjen.
När vi hade flytt till Tchad brukade han hålla kontakten men nu har vi inte hört från honom på mer än 10 månader.
Idag är Azraa 22 år och har levt som flykting i lägret Aboutengue i snart tre år. Nu arbetar hon med att ge barn och tonårstjejer stöd tillsammans med oss på en barnsäker plats. Varje dag möter hon barn som precis anlänt till lägret. Barn som är rädda och oroliga. Med lek, konst och musik hjälper hon dem att känna sig trygga igen. Hon ser också till att de kan gå i skolan igen, i lägret, och påminner dem om hur avgörande utbildning är för deras framtid.
Azraa är positiv men medger att livet i lägret är svårt. Många barn lider av undernäring och kronisk ohälsa. Flickor står inför särskilda risker då det saknas belysning, säkra toaletter och grundläggande hygienprodukter som mensskydd. Azraa håller i hantverksutbildningar för flickor så att de kan få en inkomst utan att utsättas för fara.
Hennes läkardrömmar pausades men hon får ändå utlopp för viljan att läka i sin roll i det mobila teamet som jobbar med skydd av barn i lägret. Drömmen lever dock kvar och hon vill tillbaka till sjukhuskorridorerna och ta sin examen som så plötsligt snuvades på. Men till dess lägger hon sin energi på att se till att Sudans framtid, barnen, får trygghet och omsorg.
Intervju med Azraa
Hur var flykten från Sudan till Tchad?
Jag lämnade Sudan sommaren 2023, mitt i mina läkarstudier. Det var väldigt tufft men jag hade tur som kunde fly med bil. Det tog fyra timmar.
Vad var du med om längs vägen?
Vi blev stannade flera gånger och förhörda. Några gånger blev jag slagen.
Hur kändes det att komma till Tchad?
Jag var rädd eftersom jag inte visste vart jag skulle eller vad som skulle hända. Jag kom med min mormor och morfar och visste inte var min mamma eller min lillebror var. De kom två månader senare och det är här i ett annat flyktingläger.
Hur var lägret när du kom hit?
Väldigt stort.
