Isolerade från samhället, rädda för våld och övergrepp och utan tillgång till utbildning. I en ny rapport från barnrättsorganisationen Plan International berättar tonårsflickor ur folkgruppen Rohingya för första gången om sin situation i flyktinglägret Cox’ Bazar i Bangladesh. Många flickor tvingas tillbringa alla dygnets timmar i överhettade tält och 3 av 4 flickor uppger att de aldrig får vara med och fatta beslut över sina liv.
Sedan i augusti 2017 har över 700 000 muslimska rohingyer flytt till grannlandet Bangladesh. Många hjälpinsatser i flyktinglägren är riktade specifikt till barn och kvinnor medan tonårsflickorna glöms bort. Det visar rapporten ”Röster från Rohingyakrisen” som Plan International tagit fram, byggd på enkäter och djupintervjuer med över 300 flickor i åldrarna 10 till 19.
– Det råder inga tvivel om att tonårsflickorna är bland de mest utsatta. De trånga och överbefolkade förhållanden – inte bara i lägret utan också inne i de små tälten som de nu kallar sitt hem – har förödande inverkan på flickornas liv, säger Agnes Björn, humanitär chef för Plan International Sverige.
Isoleras från samhället
Begränsad rörelsefrihet är ett av de största problemen som flickorna i studien rapporterar. Många av de intervjuade flickorna säger att de i praktiken har blivit dömda till att leva 24 timmar per dygn i trånga tält där temperaturen ofta stiger till 40 grader. Flickorna önskar att de kunde röra sig fritt i flyktinglägret men förklarar att de inte kan lämna tälten på grund av samhällets syn på flickor och rädslan för att de ska utsättas för våld och övergrepp. Istället isoleras de i sina hem där de får ansvara för städning och matlagning. Flickorna uppger att de saknar möjlighet att påverka sin situation. Drygt tre av fyra flickor säger att de aldrig får vara med och fatta beslut om sådant som rör deras eget liv.
– Många av de här flickorna har bevittnat ett fruktansvärt våld och är i akut behov av stöd, men får inte tillgång till de insatser och den service som finns. De längtar efter att gå till skolan, att gå ut, att lära känna nya kompisar och att bygga upp sina liv igen, men inget av det är möjligt i den situation de befinner sig i just nu, säger Agnes Björn.
Av de yngre flickorna som intervjuades deltar endast varannan flicka i någon form av utbildning.
– Folk här i området säger ofta att tonårsflickor inte behöver någon utbildning. De tycker att vi ska stanna hemma och lära oss på egen hand, säger en 13-årig flicka i rapporten.
Barnäktenskap stort problem
Brist på mat och hot om fysiskt våld är ytterligare två utmaningar för flickorna i lägret. En annat stort problem handlar om barnäktenskap: en femtedel av flickorna i åldern 15-19 år uppgav att de antingen var, eller hade tidigare varit, gifta.
Men de intervjuade flickorna lyfter också fram flera positiva saker som påverkar deras möjligheter att uthärda krisen. Bland annat upplever de att deras relationer till familjen har stärkts och de har, situationen till trots, ändå en framtidstro.
Plan International uppmanar humanitära organisationer till att lyssna på tonårsflickor och se till att deras behov uppfylls:
Rapporten ”Röster från rohingyakrisen” i siffror:
Rapporten baseras på en enkätstudie där 300 flickor i åldrarna 10 till 19 år deltagit.
