Likhet inför lagen, lika lön och möjlighet att kunna kombinera yrkesarbete och familjeliv. Det är några av de rättigheter som garanteras i FN:s kvinnokonvention.
Kvinnokonventionen har 16 huvudartiklar och är också känd som CEDAW. Plan Internationals arbete utgår både från barnkonventionen och kvinnokonventionen.
Diskriminering av kvinnor definieras som varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön, vars effekt eller uppsåtliga syfte är att begränsa eller omintetgöra kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Länderna är skyldiga att avskaffa all diskriminering av kvinnor samt att främja jämställdhet mellan könen. Principen om jämställdhet ska införas i den nationella lagstiftningen.
Länderna skall på alla områden vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa full utveckling och framsteg för kvinnor. Kvinnor och män ska få ha samt utöva de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna på samma villkor.
För att påskynda en jämställdhet kan länderna använda sig av tillfälliga åtgärder såsom kvotering och positiv särbehandling, tills jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling har uppnåtts.
Länderna ska på alla sätt motverka fördomar, seder och bruk som grundar sig på föreställningen att det ena könet är underlägset samt förlegade könsroller.
Länderna ska göra allt de kan, inklusive lagstifta, för att bekämpa alla former kvinnlig prostitution samt människohandel av kvinnor.
Kvinnor ska på lika villkor som män ha rätt att delta i landets politiska och offentliga verksamhet, genom att bland annat att ha rösträtt samt vara valbara kandidater.
Kvinnor ska på samma villkor som män kunna företräda sina regeringar på internationell nivå samt delta i arbetet i internationella organisationer.
Kvinnor ska ges samma rätt som män att förvärva, byta eller behålla sitt medborgarskap. Kvinnor ska ha samma rättigheter som män i fråga om deras barns medborgarskap.
Kvinnor ska utan att diskrimineras garanteras samma rättigheter som män när det gäller utbildning och dess kvalitet samt samma möjligheter till stipendier och studiemedel. Läroplaner och skolböcker ska inte innehålla förlegade könsroller.
Länderna ska se till att kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden särskilt när det gäller anställning, lönesättning, villkor, förmåner och arbetarskydd. Diskriminering av kvinnor på grund av äktenskap, graviditet eller moderskap ska förbjudas. Staterna ska även främja barnomsorg för att möjliggöra för föräldrar att förena familjeliv med yrkesansvar.
Länderna ska säkerställa att kvinnor och män har samma tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive familjeplanering, samt garantera kvinnor lämplig vård vid graviditet, förlossning och amning.
Kvinnor ska garanteras samma rättigheter som män i samhällslivet och det ekonomiska livet. Detta gäller särskilt rätten till familjeförmåner, banklån och andra former av ekonomiska medel, samt rätten att delta i fritidsverksamhet, idrott och i kulturlivet i alla dess former.
Länderna skall uppmärksamma och tillgodose de specifika utmaningar samt behov kvinnor på landsbygden står inför. Därtill skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att bestämmelserna i konventionen även berör dem samt att de ska få delta i och dra fördel av landsbygdens utveckling. Det är viktigt att se till att dessa kvinnor också har tillgång till hälso- och sjukvård, praktisk och teoretisk utbildning, arbete, ekonomiska medel samt tillfredsställande levnadsförhållanden.
Kvinnor och män ska vara lika inför lagen och ska behandlas lika inför domstol. Kvinnor och män ska ha samma rätt att ingå avtal, att förvalta egendom och att resa.
Kvinnor och män ska ha lika rätt att ingå äktenskap av egen fri vilja och lika rättigheter och skyldigheter under äktenskapet, vid eventuell skilsmässa och som föräldrar. Dessutom ska konventionsstaterna säkerställa att kvinnor och män har lika rätt att bestämma om familjeplanering och lika rättigheter i fråga om ägande och förvaltande av egendom.
Genom dessa artiklar etableras Kvinnokommittén, vars uppgift är att bevaka hur Kvinnokonventionen följs av konventionsstaterna. Staterna måste rapportera till kommittén om genomförandet av konventionens bestämmelser.
Artiklarna beskriver hur stater ansluter sig till konventionen, regler för reservationer samt hur eventuella dispyter om tolkning och tillämpning ska lösas.
