​Insatser efter jordbävningen på Sulawesi förbiser flickors och kvinnors behov

Jordbävningen och tsunamin på ön Sulawesi i september 2018 skapade stor förödelse. Runt 212 000 personer har tvingats lämna sina hem, varav hälften är flickor och kvinnor. Trots det är hjälpinsatserna i Indonesien dåligt anpassade efter flickors och kvinnors behov, visar en jämställdhetsanalys som gjorts av bland annat Plan International och UN Women.

Jordbävningen och tsunamin på ön Sulawesi i september 2018 skapade stor förödelse. Runt 212 000 personer har tvingats lämna sina hem, varav hälften är flickor och kvinnor. Trots det är hjälpinsatserna i Indonesien dåligt anpassade efter flickors och kvinnors behov, visar en jämställdhetsanalys som gjorts av bland annat Plan International och UN Women.

Analysen visar exempelvis att dubbelt så många män som kvinnor intervjuades när den första gemensamma behovsbedömningen för de humanitära insatserna på Sulawesi gjordes under ledning av FN:s katastroforgan.

– Det är förödande men tyvärr inte förvånande att flickors och kvinnors behov inte tas på tillräckligt stort allvar, trots att de utsätts för större risker än män när de tvingas fly från sina hem. Därför är denna genusanalys viktig, så att vi kan komma tillrätta med problemen, säger Monica Green, ordförande för UN Women nationell kommitté Sverige.

– Som vid alla katastrofer tillhör flickor och kvinnor de som drabbas särskilt hårt, då ojämställdheten förstärks och mäns våld mot kvinnor och flickor ökar i kriser. Det är nödvändigt att humanitära insatser riktar sig direkt till flickor och kvinnor och har ett jämställdhetsperspektiv – annars riskerar vi att inte ge dem stöd på lika villkor, säger Mariann Eriksson, generalsekreterare på Plan International Sverige. Plan International och UN Women finns på plats på Sulawesi och har tillsammans med flera organisationer gjort en genusanalys av de humanitära insatserna i de evakueringsläger som inrättats efter jordbävningarna i Indonesien hösten 2018. Resultatet är slående och visar på ett strukturellt problem där man förbiser flickors och kvinnors specifika behov i kriser och katastrofer:

Ökat våld

• 88 procent av lägren bestod av helt öppna ytor, vilket är en säkerhetsrisk för flickor och kvinnor.
• Överfulla boenden/läger utan personal, elektricitet och möjlighet att stänga om sig ökar risken för våld mot flickor och kvinnor.
• Ökat sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor med försörjningsansvar, änkor, tonårsflickor, flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar och hbtq-personer.
• 66 procent av lägren saknar mekanismer för att hänvisa våldsutsatta flickor och kvinnor så att de får stöd och skydd.

Hälsorisker

• Mer än vartannat (54 procent) läger saknar tillgång till hälsovård för gravida trots att över 45 000 gravida kvinnor och flickor drabbades i katastrofen och över 2 100 av dessa beräknas vara i behov av akutvård inför en stundande förlossning. 
• I de läger som erbjöd arbetsmöjligheter har 85 procent av jobben erbjudits män och pojkar.
• 87 procent av lägren saknar könsuppdelade toaletter och bara 56 procent har adekvat belysning vid toaletterna. Detta minskar säkerheten för kvinnor och flickor och deras möjlighet att sköta sin hygien vid mens.
• Tungt hem- och omsorgsarbete. Kvinnor och flickor tar huvudansvaret att vårda och ta hand om sjuka och skadade. Hushållsarbetet blir dessutom tyngre när tillgången till vatten och el begränsas.

Flickor och kvinnor involveras inte i utformningen av insatserna

• I de läger som har en fungerande organisationsstruktur är väldigt få kvinnor engagerade i ledningen.
• Dubbelt så många män som kvinnor intervjuades när behoven undersöktes inför de internationella humanitära insatserna på Sulawesi.

Rekommendationer Vi rekommenderar att det vid humanitära insatser säkerställs att:

• 1.Köns- och ålderssegregerad data samlas in och analyseras.

• 2.Team som arbetar i området konsulterar flickor, kvinnor och andra ur marginaliserade grupper på lika villkor.

• 3.En jämställdhetsanalys integreras på alla nivåer i de humanitära insatserna.

• 4.Flickor och kvinnor, samt representanter från andra marginaliserade grupper, ingår i ledningen för den övergripande insatsen.

• 5.Det finns en könsbalans bland personalen på plats och tillräckligt med kvinnlig personal, samt att dessa skyddas.

• 6.Det erbjuds särskilda insatser för flickor och kvinnor såsom stöd för våldsutsatta, psykosocialt stöd, hälsovård och stöd för att kunna försörja sig.

Bakgrund: Genusanalysen gjordes av en arbetsgrupp med representanter från CARE, Oxfam, Plan International, UNFPA och UN Women. Läs hela analysen här.

För mer information och intervjuer vänligen kontakta:

Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan International, tel 076-860 55 60, sofia.nordenskiold@plansverige.org

Monica Green, ordförande UN Women nationell kommitté Sverige, tel 070-5304210, monica.green@unwomen.se