Vi vet att ett aktivt, demokratiskt civilsamhälle gör det möjligt för människor att gå samman och hantera gemensamma problem. Vi vet också att unga människor ofta står i första ledet i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och att de utsätter sig själva för stora risker i sin strävan efter ett bättre liv. I länder med utbredd fattigdom och förtryck är stödet till organisationer och aktivister därför avgörande.
Mot denna bakgrund noterade vi med glädje regeringens löfte om att öka andelen stöd till civilsamhället i biståndet, lika besvikna blev vi dock när vi inte såg någon satsning på detta i budgeten. Nu finns en ny chans! Inom plattformen CONCORD Sverige har vi analyserat februariprognoserna från Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, och konstaterat att den summa som budgeterats för asylavräkningar inte kommer att nyttjas. Därför finns redan minst 1,2 miljarder som borde gå tillbaka till biståndsverksamhet i vårbudgeten.
Det är bra att detta gör en ökning av biståndsverksamheten möjlig. Det uppväger inte hela den minskning av biståndet som regeringen tidigare gjort, men det ger en ny möjlighet att leva upp till åtagandena i den politik som regeringen lagt fast.
Varje krona för mänsklig säkerhet, mänskliga rättigheter, mänsklig utveckling och mänsklighetens framtid på en levande planet är viktig och kan via lokalt förankrade krafter i civilsamhället göra skillnad i människors liv. Här är därför våra rekommendationer till Dig och regeringen inför fördelningen av de 1,2 miljarderna:
1. Avsätt ytterligare en halv miljard till civilsamhällesanslaget
Med ytterligare en halv miljard till detta anslag lever regeringen tydligt upp till löftet om att öka andelen bistånd till civilsamhället. Anslagspost 5 i budgeten är den del av biståndet som
uttryckligen syftar till att stärka ett fritt och demokratiskt civilsamhälle i Sveriges samarbetsländer, med kapacitet att bidra till bättre villkor för människor. Dessutom ger mer resurser till detta anslag också mer till flera andra av regeringen prioriterade områden, som jämställdhet, klimat och miljö, hälsa samt stöd till demokratikämpar och människorättsförsvarare. Plan International satsar exempelvis stort på flickors och unga kvinnors SRHR samt möjligheter att göra sina röster hörda och delta i beslut som berör dem.
2. Säkerställ att satsningen på civilsamhället blir en långsiktig inriktning
Regeringen har effektivitet, transparens och långsiktighet som ledord i biståndspolitiken. Lägg stödet till civilsamhället via anslagspost 5 på en ny och högre nivå och kommunicera
att denna nivå är det nya normala även på sikt, så att ryckighet och onödig byråkrati undviks och avtalsparter inom det svenska biståndet kan fokusera på innehåll och resultat.
3. Ta chansen att leva upp till löften ur regeringens ”Bana för bistånd”
Det finns även andra exempel på att minskningar av anslag i biståndsbudgeten slår hårt mot uttalade prioriteringar i regeringens egen politik. Här finns det nu en chans att tillföra resurser till sådana prioriteringar. Plan International ser att en satsning på flickors utbildning är av yttersta vikt för att nå många av de andra prioriteringarna – hur ska man exempelvis kunna uppnå kvinnors ekonomiska egenmakt om flickor inte ens får chansen att slutföra sin skolutbildning? Alltså;
Rädda strategin för socialt hållbar utveckling!
Om strategin skrotas försvinner en stor del av Sveriges stöd till utbildning, detta i ett läge där den globala utbildningskrisen accentuerats och förstärkts i och med pandemin. I somras gav Världsbanken ut en rapport som visade att 70 procent (!) av världens tioåringar har svårt att läsa och förstå en enkel mening. Vi vet också att skolan utgör ett skydd mot många av de skadliga sedvänjor och normer som styr flickors liv i många av de länder vi arbetar. Exempelvis vet vi att en flicka som fått gå i skolan föder färre och friskare barn senare i livet, samtidigt som chansen att hon slipper undan barnäktenskap ökar. Mot denna bakgrund hoppas vi att du och regeringen tänker om när det gäller den viktiga strategin för socialt hållbar utveckling. I dagsläget nämns utbildning bara i tre svenska landstrategier – om insatserna under strategin för social hållbarhet dessutom försvinner kommer Sveriges stöd till utbildning bara bli runt en procent av biståndet – trots att Sidas egna multidimensionella fattigdomsanalyser visar att utbildning är en av de allra viktigaste insatserna om man långsiktigt vill bekämpa fattigdom. Strategin innehåller – förutom satsningar på utbildning – också viktiga hälsosatsningar som även de är helt i linje med regeringens prioriteringar.
För övrigt skulle vi gärna se att biståndet i större utsträckning också premierar länder som går i en demokratisk och hållbar riktning. I ett läge när många givarländer – precis som Sverige – fokuserar på närområdet lämnas hårt kämpande länder i andra delar av världen utan, eller med kraftigt neddraget, bistånd. Rent geopolitiskt är detta olyckligt då dessa länder riskerar att tvingas vända sig till mindre demokratiska aktörer för att få stöd och finansiering. I vissa länder är nu Ryssland och Kina de enda bilaterala aktörerna. Vår förhoppning är därför att Sveriges regering inte bara skulle se biståndet som en kostnad utan också som en investering i en säkrare värld för oss alla.
Visst kan vi och våra internationella samarbetsorganisationer förvänta oss att Du och regeringen i vårbudgeten infriar löftet och använder de outnyttjade 1,2 miljarderna till att öka andelen bistånd som går till civilsamhället?
Vänliga hälsningar
Mariann Eriksson,
Generalsekreterare, Plan International Sverige