Sierra Leones unga vittnar om barnarbete, stigmatisering och ökat våld mot flickor.

Så har ebola påverkat mitt liv – 14 unga berättar

‘Livet är svårt för unga människor nu. Det finns inga jobb och de flesta av oss har inte råd att studera för att våra familjer har drabbats ekonomiskt.’ – Hawa, 23 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Några av mina kompisar har dött i ebola och de flesta av mina klasskompisar har slutat i skolan.’ – Joseph, 8 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘De flesta flickor har fått problem med sin skolgång. Tonårsgraviditeter är ett enormt problem här. Jag är rädd för den här situationen. Vi unga är hoppet för framtiden. Om vi blir gravida kan vi inte gå i skolan och vår framtid blir förstörd.’ – Juliana, 18 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Situationen för barn är fruktansvärd nu. Barn har blivit föräldralösa, bor på gatan, flickor har blivit gravida, barnäktenskap har ökat och våldet mot barn har ökat. Jag personligen har tvingats att sluta i skolan för min morbror har inte längre råd att betala mina skolavgifter. Hans företag har gått i konkurs under ebolakrisen och jag är tvungen att försörja mig själv.’ – Kamanda, 20 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Många av mina kompisar har slutat i skolan på grund av ebolan. Några är gravida, andra har tvingats att gifta sig. Både tonårsgraviditeter och barnäktenskap har ökat under det senaste året. Jag känner mig väldigt ledsen över att mina kompisar inte är här i skolan längre.’ – Christiana, 18 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Vi har haft brist på mat och rent dricksvatten under hela ebolaepidemin. Innan ebolan var det kolera här så vi har haft det svårt under lång tid. Fortfarande saknar vi mat att äta oss mätta. Jag har börjat i skolan igen men många av mina kompisar har tvingats att sluta.’ – Hannah, 15 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Det är enorm brist på jobb och svårt att ha råd att studera. Mitt hopp är att om fem år så har jag lyckats avsluta min examen som personalvetare. Då hoppas jag att jag har en fru, barn, hus och bil.’ – James, 25 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Ebola har blockerat många möjligheter. Jag ville avsluta min utbildning men det har jag inte kunnat göra. Min faster, som jag vuxit upp med sen jag var fem år, dog i ebola. Det har gjort mig väldigt ledsen. Jag hoppas att Sierra Leone en dag blir fritt från ebola.’ – John, 25 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

Abibatu och hennes syster — ‘Jag har förlorat min pappa och två bröder. Min mamma dog för länge sen så nu är det bara jag och min syster kvar i huset. Jag och min syster blev också sjuka men överlevde ebola. När vi kom hem från kliniken efter sex veckor blev vi väldigt stigmatiserade. Ingen av mina kompisar ville prata med mig. En del ville inte komma hem till oss. När jag skulle gå till marknaden för att köpa mat ville inte motorcykeltaxi-killarna låta mig åka med. På marknaden ville ingen ta emot mina pengar. Vi försöker överleva genom att baka muffins som vi säljer.’ – Abibatu, 18 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

”Ebola har påverkat mitt liv studiemässigt, ekonomiskt och socialt. Hade det inte varit för ebolaepidemin hade jag kunnat hitta ett jobb och spara ihop till min universitetsutbildning.” Ishmael har förlorat en kusin så året har varit fullt av sorg och skräck för att själv bli smittad. ”Ovanpå allt annat har vi dessutom inte fått lov att träffas och titta på fotboll eller något annat kul som vi unga är vana vid.” – Ishmail, 21 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Allt har blivit värre på grund av ebolakrisen. Jag brukade bo i stan och studera men min farbror, som betalade mina skolavgifter, dog i ebola så jag var tvungen att flytta hem till byn igen. Jag saknar skolan och mitt tidigare liv så mycket. Min dröm var att bli läkare och jag hade höga betyg. Nu hjälper jag min mamma med odlingen av vår jordlott. Måndag till fredag tillbringar jag på baksidan av huset för jag klarar inte att se mina kompisar gå till skolan varje dag – utan mig. Mina drömmar har gått i kras.” – Maseray, 18 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

”Förra året var ett av de svåraste i mitt liv. Min son föddes i november 2014, när ebolaepidemin var som värst. Mina två yngre bröder, som var fyra och sex år, blev sjuka och dog på en klinik. De begravdes där så jag fick aldrig chans att se dem. Jag känner mig ledsen och mår inte bra. Jag sörjer mina bröder och kan inte börja i skolan igen eftersom jag inte har någon som kan se efter min son.” – Rugiatu, 16 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

‘Tidigare levde jag ett lyckligt liv. Men på grund av ebolakrisen förlorade jag min morbror som betalade för min utbildning för att bli läkare. Jag studerade hårt och hade verkligen bestämt mig. Men nu finns han inte längre och jag har ingen som kan betala mina skolavgifter. Just nu känns allting hopplöst men jag vet att en dag kommer min stjärna att lysa.” – Success, 18 år
*Fotograf: Pieter ten Hoopen*

Ebolaepidemin har slagit hårt mot unga i Västafrika med stigmatisering, stängda skolor och ökat våld som följd.

Välj vad du vill läsa om:

Ekonomisk kris och brist på mat
Barn tvingas försörja sina familjer
Många flickor blir utsatta för övergrepp
Tonårsgraviditeterna har ökat
Stängda skolor
Stigmatiseringen sätter spår
Unga berättar om återhämtningen

Försämrad ekonomi och matbrist

De eboladrabbade ländernas ekonomi har påverkats drastiskt av ebolaepidemin som tvingade människor att stanna hemma på grund av utegångsförbud, karantän, förbud för människor att samlas på marknader och möten och stopp för lokaltrafik.

Familjer som lever på jordbruk har inte kunnat sköta om sina grödor och inte heller kunnat sälja sina produkter på marknader. Detta har även lett till matbrist och stigande matpriser i alla tre länder. Många barn uttrycker att de fortfarande i dag inte får tillräckligt med mat hemma och en del äter bara en gång om dagen. Detta får konsekvenser för barnens hälsa och utveckling och påverkar självklart deras studier.

Hannahs familj saknar tillräckligt med mat

Femtonåriga Hannah bor med syskon, föräldrar och släktingar i ett hus i centrala Moyamba. Hannah går första året på Secondary school (motsvarande högstadiet).

“Vi har haft brist på mat och rent dricksvatten under hela ebolaepidemin. Innan ebolan var det kolera här så vi har haft det svårt under lång tid. Fortfarande saknar vi mat. Jag har kunnat börja i skolan igen men många av mina kompisar har tvingats att sluta.”

Amadu* kan inte sälja sina grönsaker

Tjugotvåårige Amadu har i flera år finansierat sina studier själv genom att odla grönsaker. Men ebolaepidemin har satt stopp för hans planer.

“Jag odlar grönsaker men har inte kunnat sälja dem när marknaden varit stängd. Så jag har drabbats hårt ekonomiskt, jag har inte tillräckligt med mat att äta och kan inte längre studera. Jag hoppas att marknaderna kommer igång så jag kan förverkliga mina framtidsplaner och utbilda mig.”

Ekonomisk kris har lett till ökning av barnarbete

Ebolaepidemin har slagit hårt mot ekonomierna i Liberia, Guinea och Sierra Leone. Utegångsförbud har gjort att marknader och affärer tvingats hålla stängt under lång tid och transporter har varit ytterst begränsade. Internationell handel med de tre länderna har också påverkats hårt.
Till följd av att familjer har fått minskade inkomster har många barn tvingats att arbeta för att bidra till hushållet. De 16 000 barn som blivit föräldralösa har tvingats att försörja sig själva. De flesta barn arbetar i hemmet eller inom jordbruket. Flickor får generellt ta ett större ansvar för hushållsarbete och att ta hand om sina syskon, särskilt i de fall när mamman har dött. Äldre barn utsätts i högre grad för skadligt arbete. Tonårspojkar riskerar att falla in i kriminalitet och tonårsflickor att utsättas för sexuell exploatering.

Åttaårige Seivali hugger ved

Seivali bor i Moyamba och har en yxa som är nästan lika lång som honom själv.

“Förut fiskade jag för att hjälpa mamma och resten av familjen. Men numera blir det mest att jag hjälper till med tvätt och vedhuggning. Nu när skolorna har öppnat går jag i skolan igen och jobbar bara på fritiden. Jag vill bli läkare när jag blir stor. På fritiden gillar jag att spela fotboll med mina kompisar.”

Sexuella övergrepp mot flickor har ökat dramatiskt

Våldet är ständigt närvarande för barn och unga i Sierra Leone. Ebolaepidemin har gjort att sexuella övergrepp mot flickor har ökat dramatiskt.

Maseray, 19 år, vill förändra synen på flickor och kvinnor

Maseray är med i Plans ungdomsråd i Moyamba och upplever dagligen hur flickors och kvinnors rättigheter kränks där hon bor.

”Jag känner mig ledsen. I min by värderas inte kvinnor. Sexuella trakasserier och sexuellt våld har ökat under ebolaepidemin. Jag blev vittne till ett våldtäktsförsök för ett tag sen. En flicka var på väg hem från sitt arbete. En ung man kom fram till henne och började tjafsa om en mobil som han påstod att hon hade tagit från honom. Ingen av hennes föräldrar var hemma. Så pojken attackerade henne inne i hennes sovrum och hon skrek på hjälp. Jag hörde henne ropa och sprang fram till fönstret. Jag hade ingen telefon med mig men jag såg vem pojken var. Han la av och jag sprang för att hämta hjälp och rapportera till vår byledare. När han fick veta att pojken var son till en högt uppsatt man i byn sa han till mig: ”Maseray, jag vill inte höra någonting om detta igen!” Jag mår dåligt över det. Om jag blir nästa offer, vad kommer hända då? Om byledaren inte kämpar för oss, vem kommer då göra det? Jag känner mig kränkt.”

Amadu* vill stoppa våldet mot flickor

Amadu, 22 år, vill få fler unga män att vara med och stoppa våldet mot flickor i Sierra Leone. Själv hjälper han flickor som har utsatts för övergrepp att anmäla brottet till polisen.

“Det värsta med ebolaepidemin är att det sexuella våldet mot flickor har ökat dramatiskt under det här senaste året. Det plågar mig att se och höra allting som händer flickor här omkring. Jag får ingen ro. Det är hög tid för oss unga män att ställa oss upp och säga nej till könsbaserat våld. Vuxna kan inte prata om de här frågorna så att mina kompisar förstår. Vi måste få med oss de yngre pojkarna för att förändra värderingar. Jag har lärt mig om barns rättigheter genom Plan och jobbar även som volontär för organisationen Defense for Children International där jag tar emot anmälningar från barn som har utsatts för våldsbrott. Jag hjälper dem att anmäla sina fall till polisen och vidare i rättssystemet. Jag får ofta ta emot anmälningar från flickor som utsatts för sexuella övergrepp. Det tar lång tid här innan ett fall behandlas av domstolar i högre instans och förövaren får en dom, vilket är väldigt frustrerande. Jag vill fortsätta kämpa som en barn- och ungdomsaktivist och min förhoppning är att ebola och det sexuella våldet mot flickor ska utrotas i Sierra Leone.”

Tonårsgraviditeterna har ökat

Antalet tonårsgraviditeter har ökat explosionsartat efter ebolaepidemin i Sierra Leone. Ännu finns inga säkra siffror men ökningen antas bero på flera faktorer.

En handlar om att skolorna har varit stängda. Risken för sexuella övergrepp har ökat när flickor har behövt arbeta för att försörja sig själva eller sina familjer. På arbetsplatser utanför hemmet har flickor varit mer exponerade för män. Många flickor har även tvingats att sälja sex för att ha råd att köpa mat.

Rugiatu blev gravid med sin pojkvän och är nu ensam ansvarig för sin son

”Jag var femton år och var ihop med en kille som var arton. Jag visste ingenting om preventivmedel. Jag grät och blev rädd när jag upptäckte att jag var gravid. Jag vågade inte säga det till någon. Den första jag berättade för var min tolvåriga bror. Han gav mig rådet att inte göra abort, för vår storasyster dog när hon gjorde en illegal abort. Jag var sjuk under graviditeten och blev inlagd på sjukhus flera gånger. Dessutom var jag tvungen att sluta i skolan för de tillåter inte gravida elever.

Min son Augustin föddes i november 2014, när ebolaepidemin var som värst. Mina två yngre bröder, fyra och sex år, blev sjuka och dog på en klinik. De begravdes där så jag fick aldrig chans att se dem. Jag känner mig ledsen och mår inte bra. Jag är bara hemma på dagarna och kan inte börja i skolan igen eftersom jag inte har någon som kan se efter min son.”

Barn och ungas skolgång har påverkats

Alla skolor stängde i Liberia, Sierra Leone och Guinea under sommaren 2014 och började inte öppna igen förrän i februari 2015. Ungefär fem miljoner barn och ungdomar var utan skolgång i de tre drabbade länderna. En minoritet av barnen studerade hemma under tiden. Flertalet tvingades hjälpa till med familjens försörjning, utföra hushållssysslor och passa småsyskon. I Sierra Leone öppnade skolorna i maj 2015 men alla barn har inte möjlighet att börja studera igen på grund av familjernas försämrade ekonomi. Även statliga skolor tar ut en avgift och kräver att föräldrar betalar skoluniformer, böcker och skolmaterial.

Josephs klasskamrater har slutat i skolan

Åttaårige Joseph älskar att spela fotboll och hejar på Arsenal. Han går i klass tre och vill bli advokat när han blir stor. Joseph tycker att det är tråkigt att så många av hans kompisar inte går i skolan längre.
“Några av mina kompisar har dött i ebola och de flesta av mina klasskompisar har slutat i skolan.”

Maseray saknar skolan

Maseray, 18 år, bor med sin mamma i en by i distriktet Moyamba.
“Allt har blivit värre på grund av ebolakrisen. Jag brukade bo i stan och studera men min farbror, som betalade mina skolavgifter, dog i ebola så jag var tvungen att flytta hem till byn igen. Jag saknar skolan och mitt tidigare liv så mycket! Min dröm var att bli läkare och jag hade höga betyg. Nu hjälper jag min mamma med odlingen. Måndag till fredag tillbringar jag på baksidan av huset för jag klarar inte av att se mina kompisar gå till skolan varje dag. Utan mig. Mina drömmar har gått i kras.”

Stigmatisering av ebolasjuka

Ebolaepidemin har skapat skräck och panik i de samhällen som har drabbats, inte minst på grund av sjukdomens dödlighet och skrämmande förlopp.
Information om sjukdomen och hur den sprids har ifrågasatts och gett utrymme för mytbildning i flera områden. Många av de som har tillfrisknat från ebola vittnar om att de har blivit stigmatiserade av omgivningen eftersom människor fortfarande är mycket rädda för att bli smittade. Man litar inte på informationen att den som har tillfrisknat från ebola inte smittar utan tvärtom blir immun mot sjukdomen. Stigmatiseringen tar sig många olika uttryck, bland annat att vänner och grannar undviker personen, att ingen vågar besöka personens hem och att personen inte får handla på marknaden eftersom ingen vill hantera pengar den har tagit i.

Plan International bedriver informationskampanjer för att minska stigmatiseringen av personer som har tillfrisknat från. ebola. Vi informerar om hur sjukdomen smittar och att det är viktigt att de som blivit friska släpps in i samhället igen eftersom det inte finns skäl att vara rädd för dem.

Föregående: De unga som överlevde ebola

Nästa: Ungdomsreportrarna berättar om återhämtningen

Så har ebola påverkat mig