Hur ser vägen ut från apokalyptiskt kaos till att livet återgår till det normala? Plan har tillsammans med prisbelönte fotografen Pieter ten Hoopen dokumenterat hur barn i Filippinerna drabbades av tyfonen Haiyan 2013. Plan och ten Hoopen har följt barn och deras familjer under ett års tid efter katastrofen och i utställningen Haiyan 365 dagar får vi följa med från de första chockartade veckorna till att livet sakta börjar på nytt.
Haiyan 365 dagar lånas ut gratis till museer, organisationer och företag.
Utställningen består av film, stillbilder och tryckt informationsmaterial. Dessutom finns en del av bilderna tillgängliga som 5 meter långa vepor att hängas i tak eller längs väggar. På Plan Sverige arbetar ett utställningsteam med bland andra projektledare och pressansvarig.
Välkommen att kontakta oss för mer information:
Sofia Klemming Nordenskiöld, projektledare och pressansvarig: sofia.nordenskiold@plansverige.org, tel 0768-6055 60.
Sanna Wolff, projektkoordinator: sanna.wolff@plansverige.org, tel 0721-881185.
Utställaren står för kostnader i samband med frakt och hängning (inklusive upp- och nedmontering).
*De vitmålade träramarna väger ca 25 kg styck
**Filmen kan projiceras på vägg eller visas i skärm
Utställningen är förvarad i två lådor med pallformat för låga fraktkostnader.
Utställningen stöds av biståndsmyndigheten Sida.
Tyfonen Haiyan slog till mot Filippinerna den 8 november 2013 med en vindhastighet på över 230 km/tim och räknas som en av historiens värsta stormar. Över 6 200 människor miste livet och mer än 14 miljoner människor drabbades. Av dem var närmare hälften barn.
Enligt FN kommer klimatförändringarna i framtiden att bidra till både fler och mer oförutsägbara katastrofer, med än mer förödande konsekvenser. Mellan år 2000-2012 drabbades närmare 3 miljarder människor av katastrofer varav hälften var barn. I dag bor hundratals miljoner barn i områden som varje år är i riskzonen för orkaner, jordbävningar, översvämningar, torka, jordskred eller vulkanutbrott.
Pieter ten Hoopen är en av Sveriges främsta dokumentärfotografer. Han har i 12 år dokumenterat katastrofer och konflikter över hela världen för bland annat New York Times Magazine, Le Monde och Expressen. Pieter är utbildad vid Biskops Arnö folkhögskola och har vunnit flera svenska utmärkelser samt World Press Photo Contest år 2010. Han har haft flera separatutställningar och gett ut ett antal böcker.
Jednel är 11 år och bor med sin familj i staden Tanauan, Leyte, som drabbades hårt av tyfonen.
– När vi hörde om stormvarningen sa min mamma: Förbered dig på det värsta, det är en tyfon på väg. Vi sprang upp på taket av vår grannes hus. Vi var fruktansvärt rädda och frös i regnet och blåsten. Min lillebrors läppar blev helt svarta av kylan och vi trodde att han skulle dö. Men han överlevde. Efteråt såg vi massor av döda människor på gatan. Det var så sorgligt. Alla grät. En av mina kompisar dog.
Efter ett halvår har livet sakta börjat återgå till det normala. Skolorna startade igen i provisoriska tält i januari och i maj och juni har barnen sommarlov.
– Jag mår bättre nu och tänker inte på tyfonen lika ofta längre. Men varje gång det regnar blir jag rädd. Vi får inte leka fritt utomhus, för det ligger fortfarande farliga föremål på marken som kan skada oss, berättar Jednel.
Efter sex månader är det mesta av bråten bortröjt av invånarna själva som har städat bort rasmassorna för hand.
– Efter tyfonen fick vi inte vara ute och leka på grund av allt farligt skräp. Men nu kan vi vara på stranden igen. Vi brukar spela ”tumbalata” som går ut på att man är två lag som tävlar om kasta prick med flipflop-tofflor på en läskburk i sanden”, säger Jednel.
Lördag förmiddag i kustsamhället Santo Nino. Här har havet alltid spelat en avgörande roll. Förutom den livsviktiga fisken har havet också varit en självklar lekplats för barnen. Tyfonen Haiyan förändrade allt detta. När stormvågen slog sönder familjernas båtar och döda kroppar flöt i land på stranden avstannade både fisket och leken i vattnet. Efter tio månader får barnen lov att leka i havet igen. Jednel, och hans kompisar slänger sig i med kläderna på i det ljumma Stilla Havet.
– Det här är min favoritplats på jorden. Det finns en slags frihet här där min familj kan leva och vara lyckliga och stolta. Tanauan, september 2014.
– När jag blir stor vill jag bli en vetenskapsman och forska om tyfoner och vad som händer med vår jord. Jag vill hjälpa min familj från fattigdom och sjukdomar i framtiden. Och jag vill ha en stor lycklig familj, det är allt, säger Jednel.
Bernadeth är 16 år och bor med sin ensamstående mamma och fem syskon i ett av de fattigaste områdena i Tacloban.
– Mitt liv har förändrats efter tyfonen. Innan var jag en rebell som gjorde dumma saker i bland. Men tyfonen har fått mig att inse vad som är viktigt i livet. Som min mamma och mina syskon. Livet är för kort. Allting kan vara borta på en sekund.
Ibland önskar Bernadeth att hon bara kunde få njuta av att vara ung. Men det är inte lätt efter en katastrof som tyfonen Haiyan.
– Jag är den äldsta av fem syskon och min mamma är ensamstående och har inget jobb. Vi måste be min moster om allting – mat, kläder, pengar till skolbussen, säger Bernadeth.
Hennes dagar är fyllda från morgon till kväll av att hjälpa sin mamma ta hand om småsyskonen och städa och att gå i skolan.
– Jag känner att jag har ett enormt ansvar. Jag har ingen tid för mig själv, som att vara med vänner, träna mina favoritsporter, läsa mina favoritböcker. Allt jag gör är att plugga och hjälpa min mamma. Självklart vill jag njuta av livet också, jag vill kunna göra sånt som ungdomar gör. Det är svårt.
Tack vare Plans projekt ”Building Back Better” fick Bernadeths familj ett nytt hus efter att deras gamla förstördes av tyfonen.
– Vår situation nu är mycket bättre än förut, för nu har vi ett hem. Huset från Plan har varit till väldigt stor hjälp. Allt jag kan göra nu är att verkligen göra mitt bästa i skolan, så att jag kommer in på universitetet. Min dröm är att bli engelsklärare.
